Vägen från trakterna kring Dala-Husby mot Kloster är slingrig och farten får lov att anpassas. Klosterån forsar och rinner fram i botten på dalgången och skogen reser sig mjukt i bergssluttningarna från dalgångens kulturlandskap och naturreservat.
Det är en värld som till stora delar ser ut att vara orörd av tiden. En och annan stuga och gård syns längs vägen. Men så öppnar sig landskapet igen kring sjön Dormen. Uppe på berget bortom sjön sticker 145 meter höga vita torn upp med gigantiska trebladspropellrar som vevar runt i hög fart.
De finns sju av dem på berget och om vindkraftsbolaget Njordr får som de vill ska 27 till byggas på berget på andra sidan dalgången, ovanför Kloster och Flinesjöns naturreservat. Projektet är ännu inte godkänt, men markägaren Sveaskog har sagt ja.
Det berättar Elisabeth Norman, Annelie Hilmerby och Marco Izzo när de möter upp på en gård alldeles intill Annaskolan och Dormsjöskolan. En waldorfskola och ett behandlingshem med inriktning neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Placerade där inte minst för den lantliga miljön.
– Det här har varit vår plats. Jag har målat tavlor här. För mig har det varit den vackraste platsen i området. Om de bygger mer kommer ingen att vilja vistas här, säger Marco Izzo.
– Många har flyttat hit för att få bo på en sån här plats, säger Elisabet Norman.
Hon flyttade själv hit för 25 år sen till ett hus lite längre upp i dalgången. När vi tar oss dit syns de vevande rotorbladen från kraftverken i horisontlinjen ovanför och när vi stiger ur bilarna på Elisabeths gård hörs ett dovt och taktfast ljud genom den starka blåsten. Det påminner om ljudet från pulsen när ens öra ligger tryckt mot en kudde.
När vinden är starkare eller ligger på i riktning mot huset är det mycket värre berättar Elisabeth.
– Då låter det som på Arlanda flygplats. Vroom! Vroom! Vroom! Och det är höga berg på bägge sidor. Det ekar och ekot förstärks av vattnet som finns här. På sommaren kan jag inte ha fönstret öppet.
Marco, som också bor tillräckligt nära för att höra vindkraftverken bekräftar det Elisabeth säger.
– Frekvensen på vindsnurrorna är jobbig att se på och när det blir isbildning på dem så hörs de ännu mer.
Ett uppenbart skäl till att kraftverken står där de står är att det är att trakten är glesbefolkad. Vindkraftverk får inte byggas närmare än en kilometer från närmaste bostad. Vilket i princip bara är möjligt i områden som liknar de där Elisabeth och Marco bor.
Men de, liksom Annelie Hilmerby, anser att företag och beslutsfattare ändå borde ta betydligt större hänsyn till glesbygdsbefolkningen.
– Jag tycker att man ska visa respekt för folk som blir störda. Det påverkar ju hela livet för den som valt att bo här, säger Annelie, som själv bor i Rörshyttan utanför Stjärnsund.
Det är på skogshöjderna mellan den här dalgången och Stjärnsund som 27 till vindkraftverk kan komma att byggas och tanken är att de ska bli 280 meter höga, vilket kan jämföras med Eiffeltornet i Paris som är lite drygt 300 meter högt.
– Är kraftverken över 150 meter höga måste de dessutom ha hinderbelysning som pulserar dygnet runt. De som bor i Dala-Husby kommer också att störas, säger Annelie för att betona att kraftverken inte bara påverkar de få som bor allra närmast i den absoluta glesbygden.
Tillsammans med Elisabeth och Marco räknar hon upp en rad faktorer. Som stora kalhyggesavverkningar som rubbar ekosystemen och natur- och kulturupplevelser, såsom vandringsleder, Husbyringen och många evenemang som förlorar i värde. Och de nämner de två skolorna i Dormsjö. I anslutning till Dormsjöskolan bor 28 barn och där finns sammanlagt omkring 100 anställda.
– Det är en av de största arbetsgivarna häromkring efter Boliden, säger Elisabeth.
För att hejda den massiva utbyggnaden av vindkraftverk har Elisabeth, Annelie, Marco och flera engagerade personer samlat sig. En arbetsgrupp har bildats. 500 namnunderskrifter har samlats efter att två Facebookgrupper startats och skrivelser har skickats till kommunen.
Ett visst resultat har uppnåtts.
– Kommunen håller äntligen på med en vindbruksplan. Efter att vi har tryckt på. Kommunen har ett stort ansvar här. De är utredande myndighet så länge det kommunala vetot finns kvar. Det är viktigt att de är proaktiva så att de stora bolagen inte bara kan härja fritt, säger Annelie.
