Man vill ha ett trygghetsboende på orten.
– Ingen vill bli isolerad i hemmet, det ska finnas möjligheter till ett socialt liv även som äldre, säger Gunilla Barkar, före detta kommunpolitiker och en av många friska viljor i Svärdsjö.
Efterfrågan har varit på tapeten länge. Omständigheter har stötts, blötts och nötts.
Men inget har hänt. Förrän nu.
– Det känns som att många börjat lyssna på oss, och förhoppningsvis kommer det att leda till att något faktiskt sker, berättar Kerstin Rockner.
Hon får medhåll av Gunilla Barkar, Matts Brusén och Gunnel Forssén, som är några av medspelarna i kampen om att få ett trygghetsboende för de äldre i Svärdsjö.
Det som i sitt ursprung är ett initiativ signerat SPF Svärdsjö, PRO Svärdsjö samt Svärdsjö Intresseförening, engagerar nu starkt i korridorerna tillhörande beslutsfattande organ.
Konsensus: alla pensionärer vill inte bo kvar i sina hus eller lägenheter i evighet.
– Nej, det är en missuppfattning som jag tror till viss del etablerades efter en trubbig frågeställning i någon gammal enkät, belyser Gunilla Barkar.
Och utvecklar:
– Vi som arbetar med det här är ju alla sjuttioplussare med råge, och bor än så länge kvar i våra ordinarie hem, men det här handlar om att skapa något för framtiden och det är värt att kämpa för.
De fem Svärdsjöveteranerna, som också räknar in för dagen bortavarande Gunnar Blommé, gläntar på en dörr till ålderdomens många vedermödor.
Men målar också livets andra halvlek i hoppfullt ljusa kulörer.
Kerstin Rockner:
– För den som förlorat sin livspartner kan det hända att man blir isolerad, särskilt om man kanske inte heller har körkort eller egen bil.
– Ett trygghetsboende som man kan kalla för hemma, där man samtidigt har samlingsrum med aktiviteter, att man äter tillsammans och någon form av tillgång till personal finns. Det hade varit ett stort lyft för många äldre, betonar hon.
Närhet till andra, trygghet, umgänge och att jaga oro och tomhet på flykten.
– Många äldre är rädda att gå och lägga sig för natten, ensamheten upplevs skrämmande, berättar Gunnel Forssén.
Gunilla Barkar inflikar:
– Man vill kunna sköta sig själv, men ändå ha tillgång till en samvaro. Som en klok gubbe kläckte ur sig så vill man “bo kvar hemma så länge man kan ta sig därifrån”.
Matts Brusén nyanserar:
– Vissa sitter själva i stora hus och får därav också stora problem.
– Det kändes som att hela den här processen gick trögt i början, därför hoppas man så mycket på att något ska ske på riktigt. Menar ni verkligen det här nu?
Den flitiga seniorkvartetten lyfter Björkhagens skola som ypperlig för ändamålet. Då skolverksamheten under 2020 uppges upphöra i lokalerna, tillskrivs dessa många fördelar att i stället inhysa nämnda trygghetsboende.
– Där finns allt som behövs. Hemtjänstens lokaler ligger alldeles bredvid, precis som tandläkaren och begravningsbyrån, säger Gunilla Barkar med ett avväpnande skratt.
Byggnaden uppvisar praktiska förhållanden som torde ge det tänkbara trygghetsboendet en tjuvstart.
– Själva stommen finns ju redan. Vatten, el och avlopp. När många äldre flyttar in på ett trygghetsboende blir ju därtill såväl hus som lägenheter lediga för yngre generationer att ta över, resonerar Gunilla Barkar.
Att intresset för boendet i fråga skulle vara påtagligt visar den stora undersökning gruppen låtit göra.
– Av de cirka 800 som svarat på enkäten vill hela 72 procent ha ett trygghetsboende, och majoriteten vill bo kvar i Svärdsjö, förklarar Kerstin Rockner.
– Nu har vi fått besked om att berörda parter inom kommunen, politiken och fastighetsägare diskuterar det här, fortsätter hon.
Bostadsbollen är i rullning.
Vilket föder förhoppningar om framtiden.
– Vi vill inte bli beroende av hjälp från våra barn när vi blir gamla. Dagens pensionärer vill ofta ha ett aktivt liv, där den sociala biten är viktig, framhåller Gunilla Barkar.
– Nu ska vi fixa det här, något måste göras.
Publicerad i Annonsbladet (Falun) vecka 15 2019.
