Närbo Låga i skogen strax utanför Marnäs. Ännu en av dessa minnesstenar som märker upp Vasas flyktväg genom Dalarna kring årsskiftet 1520-1521.
Börje Forslund, lokalhistorikern från Avesta, studerar nyfiket inskriptionen, även om han redan kan historien.
– Här gömdes Gustav av kronojägarna Per och Mats Olsson. Men de blev oroliga över att han var nära byn, så de förde honom längre bort, ut på en mosse. Det finns en minnessten där också, berättar han.
Den stenen låter vi vara. Vi sätter oss i bilen och irrar vidare genom skogen, fram till byarna norr om Rättvik.
– Då var byarna här huvudbebyggelsen. Rättvik var bara kyrkan och kanske några bodar, säger Börje.
Men det var kyrkan vid Siljans strand som Gustav Vasa sökte sig till, så det gör vi också. Därinne möter vi Torsten Johansson, som på ett ögonblick framstår som Rättviks motsvarighet till lokalhistorikern Börje Forslund.
– Ja, Gustav Vasa gick från Gärdsjö hit till kyrkan och det var faktiskt här han för allra första gången talade till folket och uppmanade till resning, säger Torsten.
Men Gustav fick inget gehör och fortsatte snart nog i riktning mot Mora. Några dagar senare var det ändå i Rättvik det på allvar hettade till. Under söndagsmässan i kyrkan anlände en trupp danska knektar på motsatta sidan av Rättviken.
Torsten berättar:
– Sägnen säger följande. Prästen hade en aning om att soldaterna skulle komma och ville hålla folket kvar i kyrkan. Därför höll han en lång, lång predikan. Men en av rättvikarna i kyrkan blev så nödig att han smet ut för att uträtta sina behov. Då fick han syn på soldaterna som kom ridande över isen. Han slog larm och alla kom ut ur kyrkan. För att komma beväpnade utan förvarning var inte uppskattat av rättvikarna. Så de blev en sammandrabbning.
Torsten menar att den här episoden är bättre dokumenterad än andra Vasa-berättelser från Dalarna. Han visar Munkstenen utanför kyrkportarna. En gammal minnessten som är fylld med svårtydd text om sammandrabbningen här 1520.
– Den här stenen är den enda som är samtida med Gustav Vasa.
Bland annat berättar stenen att prästen dog i samband med sammandrabbningen. Inte osannolikt är att han togs av daga av uppretade rättvikar som inte gillade att bli styrda och ställda med. Precis som nu enligt Torsten.
– Rättvikarna är uråldrigt egensinniga. Ska något bli gjort gör de det själva.
Men hur gick sammandrabbningen då?
– Å, den slutade med 10-0 till rättvikarna. Soldaterna som överlevde fick fri lejd åt det hållet, säger Torsten och pekar tillbaka söderut över Rättviken.
Någonting som måste ha gett Gustav Vasa en viss tidsfrist när han, längre norrut, försökte övertyga Moraborna om att göra uppror.
– Moringarna vill gärna ta åt sig hela äran, men de kan de naturligtvis inte, säger Torsten innan vi tackar honom och fortsätter följa Gustav Vasa.
Till just Mora.
