ANNONS

Var så rädd att jag knappt kunde gå

Det finns tillfällen då jag varit riktigt rädd. Så rädd att det kommit tårar… Vi tar oss tillbaka 15 år och en sprinttävling. Nej, inte löpning – det här ska handla om rally.

Rally är stort i vårt land. Men allt som oftast glömmer media bort sporten. Eller snarare, de bryr sig inte så mycket.
Under mina år som sportjournalist på Sala Allehanda var vi ganska bra på att skriva om de lokala rallyhjältarna. Vi bevakade dessutom nästan alla folkracetävlingar som avgjordes vid Isätra-banan i Sala.
Men de sista åren fick jag bannor av sport-chefen i Västerås.
”Folkrace? Nej, det behöver du inte bevaka, det är inte så många som är intresserade.”
Sa sportchefen.
Jag stod dock på mig ända in i kaklet i oktober 2016.

Den första folkracetävlingen i Sverige genomfördes söder om Sala 1981. Det kom 10 000 åskådare till grusgropen för att se den nya rallysporten, då ”importerad” från grannlandet Finland.
Nu går det inte att jämföra folkrace och rally, det är i grund och botten två olika sporter.
Jag har varit med om båda. Folkrace var kul att köra – lika kul var det inte att åka med i en rallybil. Det var då jag var så rädd…

Svärfars bror Karl-Johan Lövgren var en av Sveriges bästa rallyförare under några år. Bland annat har han några SM-medaljer i backe.
Dessutom vann han rallytävlingar i Falun och Hedemora på 90-talet mot de bästa i vårt land.
Men vid den där rallysprinten för 15-talet år sedan var han föråkare och jag skulle få åka med.
Kul, tänkte jag och svärfar Kaj hade lite tips inför racet.
”Kolla in Kalles jobb med pedalerna!”

Pang sa det. Sedan klev jag in in dimman och den värsta mardrömmen.
Det här går inte, vi kommer att åka av vägen!
Jag höll upp händerna, som om jag skulle skydda mig från ett anfallande lejon.
Vi närmade oss en kurva och 75 meter före den påbörjade Kalle kurvtagningen.
”Nej!”
Vrålade jag och blundade.

En halvminut senare är det färdigt, min puls är hög och jag gråter.
Jag tittar på Kalle som ler stort. Ja, han njuter.
Svärfar njuter också och skrattar högt.
Jag? Kan knappt gå, benen darrar.
”Kollade du pedalerna?”
Frågade svärfar.
Så här 15 år senare kan jag njuta av upplevelsen. Och samtidigt förstår jag hur förbannat bra Kalle är på rally och hur ännu mer förbannat bra de bästa i världen är.
En galen sport? Ja, kanske – men också fantastiska idrottsmän.

Dela på facebook
Facebook

ANNONS

Reporter

ANNONS

ANNONS