“Utan stöd hade jag bott kvar hemma”

Nadia Salwin, 25 år, har grov ADHD och har haft tre olika personliga ombud genom åren. Utan dem så är hon övertygad om att hon fortfarande skulle bo kvar hemma hos sin mamma och pappa.
Foto: Rebecca Linder
SÄTER. Nadia Salwin har grov ADHD och har haft stöd av ett personligt ombud i många år nu. – Målet är att jag ska kunna klara av att fylla i blanketter och ha kontakt med myndigheter själv.

Att leva med ADHD har varit en slags kamp genom hela livet för Nadia. Skolan var tuff och gymnasiestudierna gick inte alls.
– Tyvärr så får man inte alltid det stöd och den anpassning genom skolgången som man är i behov av, säger Nadia.

Hon har alltid tyckt om människor och som redan som 18-åring blev hon fostermamma till en pojke. För fyra år sedan födde hon även en dotter och Nadia berättar om att hon i framtiden gärna vill utöka som familjehem.
– Jag vill jobba med barn och ungdomar som har olika former av problematik, förklarar Nadia.

Som 18-åring fick hon för första gången stöd av ett så kallat personligt ombud. Personliga ombud är ett stöd i vardagen för den som har en psykisk funktionsnedsättning som är omfattande och långvarig.
– Eftersom jag har grov ADHD så har jag väldigt svårt för det här med blanketter, de läggs ofta på hög och sen tar jag aldrig tag i dem. Blanketterna är ofta svåra att förstå, säger Nadia.

Hennes personliga ombud har genom åren stöttat och hjälpt henne med detta. De följer även med på möten vilket Nadia tycker känns tryggt.
– I början hade jag också svårt för att prata med personer på myndigheter och jag hade svårt att ta mig för och ringa, trots att jag är väldigt social annars. Att ha kontakt med myndigheter är ganska speciellt eftersom de har mandat att fatta beslut som rör mig, framhåller Nadia.

Tack vare allt stöd hon fått via personligt ombud så började hon studera. Först läste hon in gymnasiet i tre år via folkhögskola och med en assistent.
– Jag fick otroligt bra hjälp. De förstod mig och mötte mig vilket också gjorde att jag kunde prestera i studierna, säger Nadia.
Nu studerar hon vidare till socialpedagog på folkhögskolan, en tvåårig utbildning.
– Hade jag inte haft stöd från personligt ombud så hade jag nog bott kvar hemma hos mamma och pappa nu, säger Nadia.

Hon drömmer om att få jobba med barn och ungdomar som har olika former av problematik. Dels som familjehem men kanske även som extraresurs inom skolan eller liknande. Hon vill ha ett jobb som hon trivs med. Drömmen är också ett stort hus på landet. En dröm som hon fortsätter att hålla fast vid.
– Tidigare så har jag ju tvivlat en del på mina drömmar, men inte nu längre, säger Nadia.

Läs även: De är ett stöd i vardagen

ANNONS

SENASTE LOKALA NYHETER

AVESTA. Erica Kåll, 46 år, tog ett stort beslut för ungefär ett år sedan. Då vägde hon 94 kilo och kände att kulmen var nådd. Hon mådde inte alls bra i sig själv och hade börjat isolera sig.
FALUN. Det finns ett ökande intresse för medicinsk laserbehandling mot smärttillstånd. Det märker Åke Enander, legitimerad sjuksköterska om driver Smärtkliniken Dalarna.
SAXDALEN. Tomas Enberg är en av alla 60 000 skidåkare som tänker avverka mil efter mil under Vasaloppsveckan. Hans resa startade för ett år och 60 kilo sedan.