Pandemin ställer till det i världen även när guds egna medarbetare ska avtackas.
– Folkhälsomyndigheten säger att vi inte får vara så många, men här i pastoratet är klurigheten stor, så på skärmen är vi många som är med, ta och vinka till Lars, säger kyrkorådets ordförande Ulla Nordlien, som var först med att hålla tal till Sparrman.
Hon och kyrkoherde Per Henriksson Lerström överlämnade en gåva och blommor, innan nuvarande och föregående kyrkoherde höll sina tal. Även personalstyrkan uppvaktade med present genom Sara Kokkarinen, assistent i Svenska kyrkan Hagakyrkan.
De medverkande på länk passade också på att säga några ord medan förra kyrkoherden Ann-Gerd Jansson höll ett tal, som innehöll mycket från tiden de två arbetat sida vid sida.
Men hur var det nu med alla kyrkoherdar?
Jo, Sparrman tillträdde sin tjänst i pastoratet under Carl-Erik Nordblads tid, därefter var det Anders Åkerlund, Ann-Gerd Jansson och nu senast Per Henriksson Lerström, som Lars Sparrman hann jobba tillsammans med en tid före pension.
Hans 38 år och fyra månader i pastoratet började då han anställdes av kyrkoherde Carl-Erik Nordblad, som församlingsassistent för barn- och familjeverksamheten i Stora Tuna församling i oktober 1982.
Sedan har det rullat på som pedagog, fritidspedagog, församlingspedagog, handledare, arbetsledare för barn- och familjeverksamheten, utbildningssekreterare och ansvarig för information och kommunikation.
Ulla Nordlien poängterade också i sitt tal att Lars Sparrman varit en uppskattad medarbetare och kollega som besitter kunskap, kompetens och erfarenhet.
Att han kommer att saknas, gick som en röd tråd genom allas tal.
Ett bildspel med ett axplock av bilder från Sparrmans tid i pastoratet gav upphov till många glada minnen och berättelser, innan tårta och kaffe serverades till de fyra fysiskt närvarande vid avtackningen.
