ANNONS

Från vänster Jessica Elnefred, pastor i Equmeniakyrkan, Borlänge Kristna Samarbetsråd och Karin Örjes (C), ordförande utskottet för social hållbarhet, samt Per Henriksson Lerström, kyrkoherde Svenska kyrkan berättade om vikten av trosamfundens samarbete under pandemin.
Foto: Veronica Rigtorp

Tro i pandemitider – något som förenar

BORLÄNGE. Trossamfunden i Borlänge har varit viktiga under pandemin. Det menar interreligiösa rådet i Borlänge som nu samlats för att berätta om sina erfarenheter och lärdomar från det senaste året.

Nyligen träffades ledamöterna i interreligiösa rådet i Borlänge. Hur har pandemin påverkat religionsutövandet och hur viktig är interreligiösa rådets roll som en informationskanal ut till Borlängeborna?
Det är några frågor som diskuterades, särskilt nu när fler ska vaccineras.
Interreligiösa rådet i Borlänge samordnas av Borlänge kommun. Målet är att stödja Borlänge kommun inför beslut och i frågor som kräver mer än kunskaper och fakta, öka medvetenheten om likheter mellan människor och bidra till en ökad tolerans, öka Borlängebornas kunskaper om olika kulturer och religioner.

Några exempel på hur pandemin påverkat de religiösa samfunden:
• Restriktionerna som föreskrivit små sällskap vid olika ceremonier har utvecklat nya sätt att utföra dem på. Vissa har också uppskattat det lilla formatet.
• Pandemin har gjort att människor nu mer öppet pratar om ensamhet, sin egen känsla av ensamhet, något som inte var lika vanligt före pandemin.
• Samfunden har utvecklat olika former av digitala andakter, vissa har lockat nya grupper som tidigare inte deltagit.
• Det finns en oro för hur avsaknad av gemenskap påverkat medlemmarna negativt under pandemin.

Karin Örjes (C), ordförande utskottet för social hållbarhet och Per Henriksson Lerström, kyrkoherde Svenska kyrkan samt Jessica Elnefred, pastor i Equmeniakyrkan, Borlänge Kristna Samarbetsråd har mött upp vid stadshusets entré. De tre tar upp exempel från ovanstående punkter.
– Kommer arbetssättet under pandemin att förändra sättet att utöva verksamheten, frågar Karin Örjes de närvarande.
Per Henriksson Lerström svarar:
– Ja, det kommer det att göra. Vi når andra grupper idag. Digitalt räcker för en del, men inte för andra.
– Kommer folk tillbaka eller har de hittat annat att göra, frågar sig pastor Elnefred .
Hon tror att tryggheten i rutiner gör att äldre kommer tillbaka, medan det kanske inte är samma sak för yngre, som till exempel barnfamiljer, som kanske hittat annat under pandemin.

Per Henriksson Lerström tar upp frågan runt söndagsgudstjänsten klockan 11.00, behöver den ske då eller kan den spelas in och ses när det passar var och en?
– Under julhelgerna var det jättemycket folk som rörde sig i Stora Tuna kyrka fast vi inte hade några aktiviteter, reflekterar Henriksson Lerström.
– Som när vi anordnade konserter klockan 15.00 en fredagseftermiddag var det ingen som trodde skulle fungera. Men de var fullsatt varenda gång, berättar kyrkoherden.
Ett bevis för att det fysiska mötet och samlingarna fortfarande behövs i dessa digitala tider.
Pastor Jessica Elnefred menar att vi skulle ha kommit till denna förändring oavsett pandemin, men det hade tagit längre tid.
– Digitalt har vi kastats framåt. Medan gemenskapen är det bärande i verksamheten anser Jessica Elnefred.
Många erfarenheter har gruppen fått och delat under pandemitiden med varandra.
I gruppen ingick även Abdirahman Ahmed, imam Jaxmoskén, Ali Hamad, imam Islamska förbundet/Bullermyren Moskén, Elias Khalaf och Fatah Laslo, Ezidiska förbundet, Osman Farid, ordförande, Somaliska kultur- och utvecklingsföreningen, och Patcharaporn Gustavsson, Thaiföreningen Prakatbuddhakon.

Dela på facebook
Facebook

ANNONS

Reporter

ANNONS

ANNONS