Kommer någon i din närhet att bli svårt sjuk och i värsta fall dö?
Hur påverkas jobben, pensionerna och allt annat som utgör grunden för vårt gemensamma samhällsbygge?
Väljer att göra mitt absolut bästa för att hålla rädslan på avstånd.
Min erfarenhet är att rädsla gör oss passiva och att denna känsla i sig riskerar att göra det jävliga ännu jävligare.
För min kamp mot sjukdomsspöket i karantän. Noterade en väsentlig befolkningsökning i min lilla by i urskogen under morgonpromenaden. Det lyser i fönster på stugor som normalt står tomma under denna årstid. Vet att några av de nya byborna normalt hör hemma i huvudstaden och anar att de är på flykt undan covid-19.
En ljusglimt mitt i all bedrövelse är de tecken på ökad omtanke som syns allt tydligare. Om den känslan kan bestå även den dag då det taggiga, äckliga, viruset slutgiltigt har bekämpats så kan resultatet bli ett sundare samhälle.
