Sandra Forsmans väg tillbaka från brännskadorna har skänkt ny styrka, och hon har förvandlat jobbiga känslor till något som är av positiv art. “Har många tankar om livet, och att det kunde gått så mycket värre än det faktisk gick”, berättar hon.
Foto: Sonny Jonasson

“Tacksam för allt jag har här i livet”

DALARNA Sandra Forsman landade i skärselden. Och kom ur lågorna stärkt, med en fördjupad kärlek till livet. Läkarna häpnar över hennes snabba väg tillbaka.

– Det går inte en dag utan att jag tänker på olyckan, men jag mår inte dåligt av det längre, berättar en jordnära överlevare med nutiden i fokus och framtiden i sikte.

16 månader har passerat sedan Borlängetjejen Sandra Forsmans svåra arbetsplatsolycka. Brännskadorna hon ådrog sig efter att ha ramlat på ultraheta stålverksmaterial lämnade ohyggliga eldsår på hennes kropp.
I dag är ärren bärare av ett känslostarkt livskapitel som skänkt Sandra ökad respekt för livet och kärlek till dem som står henne nära.
– Läkarna har sagt att jag läkt väldigt fort. Jag har haft tur och inte drabbats av några infektioner förutom en mindre variant på foten som bråkat lite med mig, förklarar hon.
– Jag har fått bra vård på kirurgen och av hudterapeut, och träffade efter olyckan även psykolog. Vid något tillfälle har jag fått mindre, vätskefyllda knottror vid ärren, och jag kommer nog även under lång tid få bära skyddsärmar som dämpar ärrvävnad och skyddar mot solen, utvecklar hon.

Hon arbetar kvar på samma SSAB-sektion där olyckan hände. På själva platsen har ökade säkerhetsåtgärder införts, och därtill ska värmeskyddsplåtar uppföras.
– Det blir så att säga en sluten plats, säger Sandra.
Och minns en episod då olyckstraumat drabbat henne.
– Jag och en kollega körde totalt fem så kallade returer av heta ämnen, men då kände jag trots att jag vet att samma olycka inte kan ske igen på grund av det nya arbetssättet, hur jag började skaka när jag gick i trappan. Det kändes som mjölksyra i benen och kroppen blev tung.

Sandra bemötte olust med beslutsamhet och genomförde arbetet, vilket hon bedömer haft en stärkande effekt på hennes väg tillbaka till en fungerande jobbvardag.
– Jag kan inte riktigt förklara hur det känns vid dessa små trauman, men det är som att kroppen och muskelminnet uppfattar hot och liksom varnar för fara.
Sandra, som hyser genuin uppskattning och goda energier kopplade till sin arbetsplats, lyfter kollektivets insats i processen att slussa en individ tillbaka till trygghet och givande arbetsmiljö.
– Det har varit viktigt för mig att jobba in mig i det hela utifrån vad jag klarar av, och där har kollegorna en stor roll. Vi är som en jobbfamilj, framhåller hon.

I dag mår hon inte dåligt psykiskt av olyckan, utan har lyckats omvandla det som till en början var panikångest och oro till att utgöra ett nytt själsligt lager av medvetenhet och känslodjup.
De bestående intrycken är av stärkande natur, där det mänskliga perspektivet ställer in siktet på en framtid förgylld av emotionell omtanke.
– Har många tankar om livet, och att det kunde gått så mycket värre än det faktiskt gick.
– Jag vet i dag hur snabbt allt kan förändras, och är mer rädd om familj, vänner och kollegor. Jag har blivit mer tacksam för allt det jag har här i livet, säger Sandra Forsman.

[YouPlayPlaylistPlayer video="2847" floating="3" ap mute pl=764 nt=10]
Facebook

Populärt på webben

Läs senaste numret av Lokalt i !

Artiklarna i E-tidningarna går även att lyssna på!

ANNONS