ANNONS

“Svärfar är familjen Bergvalls vaktmästare”

Ja, jag har tummen mitt i handen. Eller om jag ens har några tummar … Dessutom har jag aldrig haft på mig några blåbyxor, ni vet byxor som snickare, målare och andra hantverkare använder. Jag vet vad en tumstock är, men mycket mer än så är det inte.

Det är annorlunda med svärfar Kaj. Utbildad snickare som numera är pensionär, men han hann med mycket under sitt arbetsliv.
En resa till Stockholm centrum innebär att han pekar både till höger och vänster och säger:
”Den där bron har jag varit med och byggt. Och den där byggnaden.”
Att vi i släkten har fått höra det flera gånger gör detsamma – svärfar är en händig man.
Kanske har ni någon gång åkt över Öresundsbron, den har svärfar byggt. Givetvis inte ensam, men han har byggt den.

Svärfar har agerat vaktmästare åt familjen Bergvall i över 20 år. Så fort något inte stämmer i huset så ringer jag honom.
”Jag kommer.”
Svarar han. Varje gång! Det finns aldrig något som är besvärligt för svärfar.
Förutom undertecknad. Vid några tillfällen under dessa år som han varit vaktmästare åt oss har jag sett i hans ansiktsutryck att han funderat på vad det är för slags svärson han fått.

En gång hjälpte han mig att sätta upp några hyllor och bad mig hämta en skiftnyckel.
Okej, tänkte jag och funderade över skillnaden mellan skiftnyckel och skruvmejsel.
Trots detta blev det fel.
”Jag sa skiftnyckel, inte skruvmejsel!”
En annan gång var det problem med diskmaskinen och svärfar bad mig att hålla i ett kopparrör med någon form av verktyg.
”Håll inte för hårt, det är viktigt.”
Sa svärfar.
Två minuter senare började det spruta vatten, kopparröret hade spruckit och svärfar blev blöt – samt rejält irriterad.

När min vän Pelle rustade sitt hus för några år sedan frågade han om jag kunde hjälpa till.
”Absolut, men vad ska jag göra?”
Pelle vet att jag inte är någon handyman, men han gav mig en uppgift jag klarar av.
”Jag fyller kärran med skräp och ringer dig när det ska köras till returen.”
Det klarade jag av och givetvis fick jag vara med på den inflyttningsfest som sedan anordnades med målare, snickare, plattsättare, golvläggare och skräpkörare Bergvall.
I min ungdom trodde jag att händigheten skulle komma med åldern. Det gjorde den inte, det handlar förstås om intresse.
Nu har jag passerat 55 år och vet fortfarande inte vad en två-tum-fyra är. Men byta proppar, sätta upp en hylla och tapetsera klarar jag av.
Tror jag.

Dela på facebook
Facebook

ANNONS

Reporter

ANNONS

ANNONS