ANNONS

Lars Norling, som fått det ärofyllda uppdraget att tända milan, och Göran Granström hjälps åt att se till att kolmilan brinner lagom mycket.
Foto: Pär Sönnert

Storpublik när kolmilan Jenna tändes

GARPENBERG Tändningen av kolmilan i Garpenberg lockade betydligt mer folk än vanligt. “Det är nog för att så mycket annat har ställts in i år”, tror Göran Granström, en av de som varit med

Lars Norling hade fått det ärofyllda uppdraget att tända årets kolmila, intill hembygdsgården i Garpenberg.

– Jag tände den i fjol. Först tänder man eld och sedan häller man ner glöden i hålet och hoppas på att det ska ta sig. Det får inte brinna för mycket och inte för lite. Det är en stock i botten som det ska ta sig i, berättar Sune Lundell.
– Sedan ska man fylla på med bränsle. Vi är väl drygt tio personer som varit med och byggt milan i år. Det är ungefär samma gäng år efter år, säger Göran Granström.

Har det gått bra att bygga milan trots coronarestriktionerna?
– Ja, det har inte varit några problem. Vi har inte direkt kramats. Vi har olika arbetsuppgifter och står inte så nära varandra ändå, säger Sune Lundell.

Som brukligt döps milan efter den första kvinna som kommer till milan den dag den ska tändas.
– I år var det en liten tjej som heter Jenna som var först här. Hon var här före mig i morse, säger Göran Granström.

Hur bygger man då en mila? Frågan går till Sivert Bloom, som är en rutinerad milbyggare.
– Man börjar med att ha en lämplig plats. Den här platsen har vi använt sedan 1982. Sedan lägger man ett golv längst ner, det blir som en stjärna av stockar, och så fyller man på med mer virke. Man får ett litet dansgolv längst ner och så en stubbe som står rakt upp. Det blir som en stor cylinder. Därefter läggs det granris utanpå det och så ett lager med kolstybb överst, från förra årets mila. Det blir lite återvinning på det sättet, säger Sivert Bloom.

Arbetet med kolmilan görs via hembygdsföreningen. I år blir det dock ingen milkväll, på grund av coronapandemin.
– Det brukar bli välbesökt på milkvällen annars. Då har vi en trubadur här och lagar kolbullar, säger Göran Granström.

Årets tändning lockade dock mer folk än vanligt.
– Det är nog dubbelt så mycket folk här i år. Det är nog för att så mycket annat har ställts in i år. Det här är en gammal tradition och kolmilan ska brinna i fyra, fem dagar. Milan ger oss 150 säckar med kol som vi säljer. Det blir en bra inkomst för hembygdsföreningen. Vi brukar få bra betyg för vår kol, säger Göran Granström.

När Lars Norling hade fått fyr på milan tog Sara Hjalmarsson till orda. Hon är prästkandidat i Hedemora, Husby och Garpenberg.
– Det är tradition att kyrkan kommer till tändningen och välsignar arbetet vid kolmilan, så att inget ska hända under tiden den brinner, säger Sara Hjalmarsson som läste en dikt om kolargubben och även pratade lite om skogen och skapelsen.

 

Artikeln publicerades i Annonsbladet Dalarna (Hedemora/Säter) nr 36, 2020.

Dela på facebook
Facebook

ANNONS

Reporter

ANNONS

ANNONS