Vid Skutudden, strax öster om Korsnäs utanför Falun, finns en enorm sten med en spricka rakt igenom. Stenen står på Lars Nordahls tomt intill Runns strand.
– Jag hade gärna velat ta bort den, men den är ju kulturminnesmärkt, säger Lars när vi kommer på besök.
I sprickan gömde sig nämligen Gustav Vasa här för precis 500 år sen, när adelsmän som var hans fiender letade efter honom. En skröna förvisso och sprickan är misstänkt smal.
– Han måste ha varit väldigt mager för att få plats där, säger Lars Nordahl.
Men tanken kittlar och vi tackar Lars och fortsätter färden norrut mot det som förut hette Åkersgården i Bengtsheden och stannar där utanför staketet.
Lokalhistorikern från Avesta, Börje Forslund, berättar varför.
– Det var här en bondmora gjorde julkorv och ville att Gustav skulle göra korvstickor åt honom och han lär ha svarat ”Inte kan jag göra dina pölsepinnar”. Gustav kunde ju inte sånt. Han var adelsman.
När vi ringer på dörren öppnar Elisabet Wennström med förvånad blick. Hon är hemma och vabbar med dottern Signe, men lyser upp när hon får höra varför vi är där.
– Jo, det är ju den här gården. Vad lustigt. Jag läste om det där igår, säger hon och plockar fram en bygdebok i vilken korvepisoden finns beskriven.
– Men det är klart. Man vet ju inte om det är sant, säger hon.
Sant eller inte. Det kittlar, färden fortsätter och sant är att Gustav Vasa kom till Svärdsjö, där vi hittar nästa minnessten i den 700 meter långa Tolvmilaskogen.
– När den danska kungens män kom hit på jakt efter Gustav frågade de lokalbefolkningen hur lång skogen var? Tolv mil fick de till svar. Den går vi inte in i tänkte danskarna. Svärdsjöborna lurade skjortan av dem, berättar Börje.
Och Gustav Vasa fick mer hjälp än så av Svärdsjöfolket. Vi åker till Isala och kliver in i en bevarad lada som bär vittne. Börje berättar.
– Gustav fick gömma sig hos kronojägaren Sven Elfsson och skulle tröska i den här ladan som dräng. Men så kom de danska knektarna hit och fick syn på Gustav. Sven fru agerade snabbt och slog Gustav i rumpan med med en brödspade och sa: ”Gack strax ut och bär in ved åt mig!”. Danskarna lär då ha tagit Gustav för en vanlig dräng för så behandlade man inte en adelsman.
Men det tricket kunde inte vara länge. Sven Elfsson gömde därför Gustav i ett hölass på en släde och körde honom över Svärdsjöns is till Linghed. Men nu var de jagande knektarna effektiva och fanns på plats när Sven kom i land vid Benön. Knektarna körde sina spjut genom hölasset för att se om någon var gömd. Gustav träffades i benet.
– Elfsson upptäckte att det droppade blod. Då skar han sin häst i bakbenen och förklarade att hästen hade skadat sig och knektarna trodde på det, säger Börje.
Så Gustav Vasa kom undan igen. Vi följer spåret vidare från Benön och in skogarna mot Rättvik, där det hettar till på allvar.
I nästa avsnitt.
