Det hela började i fjol, inför att jag skulle vara föräldraledig. För att bearbeta denna kommande förändring började mitt undermedvetna spela mig nattliga spratt genom att tillhandahålla underliga drömmar som oftast handlade om att Malte befann sig i sängen och var på väg att trilla ner i golvet.
Åtskilliga gånger har min sambo vaknat över att jag har tagit ett hårt tag i henne eller lutat mig över henne och försökt gripa tag om något ute i luften.
Efter att sambon fräst åt mig att jag bara drömmer har jag mumlat något, lagt mig ner igen och somnat om, samtidigt som hon blivit så irriterad att hon legat vaken någon timme.
En gång hämnades hon på morgonen genom att bestämt sätta sin hand över mitt ansikte. När jag irriterat undrade vad hon sysslade med svarade hon ”Ja, vad håller DU på med!?”
Skamset insåg jag att hon visade vad jag hade gjort under natten.
Värst var dock den gången då jag drömde att Malte höll på att sjunka i kvicksand. Plötsligt vaknade min sambo av att jag spratt till, gled ur sängen och började krafsa på golvet vid väggen.
Själv var jag ju på väg att rädda stackars Malte från att försvinna ner i kvicksanden, så det blev ett brutalt uppvaknande när sambon uppgivet suckade: ”Men hjärtat, du drömmer igen. Kom och lägg dig.”
Att vakna upp, ståendes på alla fyra – krafsandes på golvet, är inte det värdigaste ögonblicket i mitt liv om vi säger så.
Fast det finns faktiskt de som har det ännu värre, tro det eller ej.
Häromåret vaknade min svågers tjej av att hon fick en smäll i ansiktet. På morgonen frågade hon min svåger om han hade drömt något särskilt under natten. Han svarade: ”Jo, jag skulle ut och åka skoter, men den var svårstartad så jag fick ta i rejält för att dra i gång den…”
