Det är kallt och solen har gömt sig bakom talltopparna, när tidningen kommer till Anneli-salongens parkering, där dansen ska genomföras. Där är det redan full fart.
Inlärning och koreografi av dansen har pågått sedan en timme tillbaka och stämningen är på topp. De enda som står något så när stilla är kameramännen Andreas Bertilsson och Per-Olov Orrboes, som fått i uppdraget att föreviga det hela.
Anneli har anlitat ”oldboysen” för det tekniska med filmning och redigering samt publicering.
– Jag är helt värdelös på sånt där tekniskt, skrattar hon.
Men dansa kan hon, och leder gruppen i övningarna. Alla kvinnorna snurrar och stampar i takt till den medryckande musiken.
– Om ni tappar bort er får ni fortsätta röra er, nu när vi spelar in, så ni inte står stilla, uppmanar Anneli inför inspelningen som närmar sig med stormsteg.
– Nu har vi dansat Fågeldansen, Jenka, Macarena och nu när Jerusalema går som en löpeld viralt på nätet, så hänger vi på utmaningen, förklarar Anneli.
– Det här ju också ett sätt att träffas och så är det ett motionspass. Tycker folk det är töntigt så får de väl tycka det, menar Anneli.
Anneli sov i alla fall gott efter upptåget. Dagen efter, när folk sett deras dans, så fick Anneli sms med önskemål om ett till tillfälle. Men det blir det inget av med, förklarar hon på telefon mitt under hundpromenaden.
– Vi gör det här i stället för att gå på gym, säger Mari Green, och fortsätter:
– Jag sa på jobbet att vi skulle kunna göra någonting där, göra någonting roligt.
Till inspelningen har det kommit folk från Solvarbo och Enbacka, men också från Hedemora och Gagnef.
Per-Olov sitter uppflugen på en stege med mobilkameran och Andreas har monterat sin kamera på stativ. Efter första försöket vill Andreas ha en annan vinkel och informerar danstruppen ”Solvarbo pjäxdansers” att inta positionerna igen.
Det är Anneli som döpt dem till det något speciella namnet. En i gruppen upplyser skämtsamt att det går att hyra gruppen för uppträdande, för en billig peng.
Anneli protesterar glatt, skämten och glädjen i gruppen går det inte att ta miste på.
– Jag har åkt enkom från Gagnef för att vara med, berättar Siw Söderkvist glatt.
Hur känns det att bli kändis över hela världen nu då?
– (Skratt) Ett träningspass och ett gott skratt har vi alla fall fått oss, säger Anna Stenberg, Solvarbo.
Det är dags för en ny tagning och gänget ställer åter upp på parkeringen.
När filmen är redigerad läggs den ut på Solvarbos sida på Facebook, informerar Andreas Bertilsson.
