ANNONS

Leif Olofsson visar upp Carl Wilhelm Öbergs klarinett, som han köpte i Skedvi och sedan spelade på när han träffade människor på söderhavsöarna. I bakgrunden ses flera av de föremål som Öberg tog med hem från söderhavsöarna han besökte. Föremålen visas upp i “Söderhavsrummet” på hembygdsgården i Stora Skedvi.
Foto: Pär Sönnert

Söderhavsfararen Öberg från Hysta köpslog med kannibaler

Carl Wilhelm Öberg från Hysta gick till sjöss i unga år. Även om han tillbringade många år på öarna i Söderhavet så återvände han alltid till hembygden Stora Skedvi.

Efter hans död skänktes alla hans exotiska ägodelar till hembygdsföreningen som förvarar dem i ”Söderhavsrummet” på hembygdsgården.
1856 föddes Carl Wilhelm Öberg i Stora Skedvi socken. Redan i unga år väcktes hans intresse för båtar och havet. Äventyren till sjöss tog honom till andra sidan jorden och han tillbringade många år på öarna i Söderhavet, där han köpslog med kannibaler och blev en framgångsrik handelsman.
– Han bytte till sig inhemska varor i utbyte mot pengar, tobak och sprit. På öarna utanför Nya Guyana levde flera stammar med kannibaler. Stammarna låg i strid med varandra och det utnyttjade Öberg genom att köpslå med de olika stammarna. En vara som Öberg särskilt köpslog med var kopra, torkad kokosnöt, berättar Skedvibon Leif Olofsson, som tidigare var arkivarie i Säters kommun.

Även om han trivdes på sjön så längtade Öberg ändå hem till Skedvi. Men väl hemma lockade dock havets äventyr på nytt inom kort.
– Han ville hem och mellanlanda emellanåt och då hade han med sig exotiska föremål som han hade bytt till sig i Söderhavet. Bland annat sköldpaddsskal, som vi inte riktigt vet om det användes till något eller om det mest var som prydnad. Andra saker var spjut som smyckats med människoben. Det var en trofé när man hade dödat någon, att fästa ett ben från den döde på sitt spjut för att visa att spjutet hade använts för att döda, berättar Leif Olofsson.

Öberg var även musikalisk och köpte en klarinett hemma i Skedvi som han sedan spelade på för infödingarna på söderhavsöarna.
– De hade ju aldrig sett något liknande där. Han såg även till att lära sig språket, för att kunna köpslå med infödingarna. Som mest hade han tre fartyg, med kompletta besättningar, i sin ägo. Dessutom lärde han känna författaren Jack London, som också vistades mycket till sjöss i Söderhavet, säger Leif Olofsson.

Men efter första världskriget började affärerna gå sämre för Öberg. Tyskland, som hade många kolonier i Söderhavet, förlorade kriget och drog sig tillbaka från området.
– Öberg gjorde ju mycket affärer med tyskarna och när de lämnade sina kolonier så förlorade han sin marknad. 1920 lämnade han sjön och bosatte sig hemma i Hysta, säger Leif Olofsson.

1933 avled Carl Wilhelm Öberg, 77 år gammal. Sina ägodelar hade han testamenterat till Stora Skedvi hembygdsförening.
– Han hade ju ingen pension när han flyttade hem så han levde av dåtidens fattigvård sina sista år. Och sedan skänkte han allt han ägde till hembygdsföreningen. 1981 tog kulturnämnden i Säters kommun fram en kulturskrift om Öberg och hans liv till sjöss, säger Leif Olofsson.

Merparten av Öbergs exotiska föremål från Söderhavet förvaras i ”Söderhavsrummet” i parstugan på hembygdsgården i Skedvi.
– Vi visar gärna upp rummet för allmänheten, men vi vill att det ska vara en guide med när samlingarna visas upp. Sedan har vi hans brevsamlingar och dagböcker sparade i ett arkiv, säger Leif Olofsson.

En av de något udda sakerna som Öberg fraktade hem till Skedvi var en totempåle, som nu finns på hembygdsgården.
– Totempålen låg diagonalt över hela vinden i hans hus. För att få plats med den på hembygdsgården var man tvungen att dela den i tre delar. På totempålen har bland annat olika hövdingar avbildats. Det är både män och kvinnor, så det förekom tydligen matriarkat. Sedan har man använt koraller som hår till figurerna. Vi vet varken vad det är för träslag eller hur de har tillverkat figurerna på totempålen, säger Leif Olofsson.

Sedan 1933 vilar Carl Wilhelm Öberg på kyrkogården i Stora Skedvi. På hans gravsten, som restes av hembygdsföreningen, finns en inristad fullriggare tillsammans med Öbergs namnteckning och texten ”Mer än äventyren älskade han sin hembygd”.

Dela på facebook
Facebook

ANNONS

Reporter

ANNONS

ANNONS