Somrarna med farmor och farfar innebar bilsemestrar. Bilmärket var Saab och färden gick alltid norrut. Farfar körde eftersom farmor saknade körkort.
Det här var i början av 70-talet vilket innebar att det inte behövdes några bilbälten – varken i fram- eller baksätet.
Tidig avfärd gällde, vi skulle trots allt långt upp i Sverige. Farfar bar ut mig i bilen och jag fick sova vidare en stund. Väcktes lagom till fika någonstans i Dalarna, många gånger i Rättvik.
”Titta vad vackert det är här!”
Sa farfar och blickade ut över Siljan.
Sedan gick färden vidare mot Norrland och usom barn fick jag uppleva Funäsdalen, Åre, Tännforsen, Arvidsjaur och mycket mycket mer.
Nu skriver vi mars 2021 och farfar Gösta och farmor Aina har för länge sedan lämnat oss.
Saknaden är stor, men minnena många och varma. Allting har sin tid och nu är jag sedan ett år morfar till en liten Lucy.
Livet förändras och det är bara att följa med. Ju äldre jag blir desto mer uppskattar jag det lilla.
Lucy lever sitt lilla liv, lyckligt ovetande om vad som händer i den stora världen.
Coronapandemin påverkar oss alla, men när jag träffar Lucy försvinner allt elände och jag kliver in i hennes lilla bubbla där vi tillsammans utforskar allt som finns runt omkring oss.
”Titta.”
Säger hon och pekar på lampan.
Med tiden förändras mycket i vår omgivning, så också veckans upplaga av Annonsbladet.
Vi har gjort små förändringar som gör det lite bättre för er läsare. Bland annat har vi ett matrecept varje vecka och vi har även en liten ”avdelning” för yngre läsare. Dessutom hittar ni ”Ögonblicket” på sidan 2 och kanske kan du bidra med en bild som sticker ut. Det är bara att höra av sig.
Annonsbladet påbörjade sin resa 1989 när Guy Kling startade det som i dag består av fem tidningar i Mediagruppen Dalarna AB:s regi.
Vi når över 100 000 hushåll varje vecka och levererar journalistik med Varm och vaken som ledord. Vi kanske inte är snabbast och inte alltid hetast, men vi är ett underhållande, berikande och informerande alternativ i ett intensivt nyhetsflöde.
Min farfar sa ofta ”med ett gott hjärta kommer du långt”. Det bär jag med mig varje dag, både när jag är med mina nära och kära – men också när jag beger mig till min arbetsplats i Borlänge.
Ett gott hjärta har Tusse – det vill säga Tousin ”Tusse” Chiza. Första gången jag hörde den nyblivna mellovinnaren var för fyra år sedan. Min äldsta son gick ur årskurs 9 och jag och min hustru Petra befann oss i Kristina kyrka i Sala.
Trångt var det och vi fick sitta längst bak. En ung ”herre” inledde med sång. Jag fick rysningar och tittade på Petra, som var tårögd.
”Vem är det som sjunger, det är ju helt fantastiskt!”.
Harklade Petra.
Det var mitt första möte med Tusse.
