Anna-Marina Lewicki vill att fler ska uppleva den senare, mest för barnen skull. Anna-Marina vet vad hon pratar om, hon har själv upplevt missbruk av olika slag på nära håll och som medberoende av olika slag i nästan hela sitt liv.
– Som ung festade jag väl, som andra, men i vuxen ålder har det varit väldigt måttligt. Man kan ha kul ändå, så i år tog jag steget fullt ut och blev helnykterist.
Det var också ett krav för att få tjänsten som verksamhetsutvecklare på Nykterhetsrörelsens Bildningsverksamhet, NBV Mitt tidigare NBV Dalarna. Anna-Marinas arbetsområde är Ludvikas och Smedjebackens kommuner. Ett jobb hon sökte och tillträdde i mitten av oktober.
Det började med att Anna-Marina gick studiecirkeln Djävulsdansen i NBV:s regi.
– När jag skulle till första träffen, hittade jag inte lokalen, fast jag stod mitt emot den. Den var så anonym, där den låg.
Som nyanställd vill hon ändra på det. På flera sätt.
– När jag säger att jag jobbar på NBV säger folk “finns dom kvar i stan?”, berättar Anna-Marina.
Anna-Marina började med att ta bort den frostade plasten på fönstret. I det ena skyltfönstret på Köpmangatan kan förbipasserande se målarcirkelns alster, i det andra fönstret har Anna-Marina skyltat helt i vitt.

– Ett dolt budskap om en vit jul, säger hon allvarsamt.
Med budskapet vill hon passa på att lyfta frågan om nykterhet lite extra inför julen, som för många är förknippad med oro.
En oro över att föräldern/föräldrarna eller ens respektive ska vara onykter. Ungdomen var tuff med en närstående som var alkoholist. Vilket lett till att hon bland annat utbildat sig i ämnet alkohol och droger och föreläste på skolor.
Att leva med en alkoholist ger ett medberoende, som ter sig som ett möjliggörande av alkoholistens beteende.
– I våras tog jag tag i mitt medberoende och gick cirkeln Djävulsdansen, något som hjälpt mig att förstå mina gamla mönster och bryta de. Samt att sätta tydliga gränser som gör att jag lär mig att uppskatta mig själv för den jag är och att göra saker som är bra för mig.

Anna-Marinas morgon- och kvällsreflektion (där hon reflekterar över hur det känns inombords).

“Jag kokar en kopp kaffe, tänder ljus och sätter jag mig till rätta i sängen, sluter ögonen och lyssnar till regnet som faller eller fåglarna som kvittrar utanför. Jag tänker på vad jag ska ta med mig den här dagen. Om det finns något ord som kan vara bra stöd under dagen, som till exempel tålamod.
På kvällen gör jag samma sak. Då tänker jag på dagen som gått om den blev som jag tänkt, utvärderar den och om det ord jag tog med mig från morgonen har hjälp mig.”
I reflektionerna ger hon sig själv kärlek, genom att säga till sig själv att hon är bra som hon är.

Publicerad Annonsbladet Dalarna, Ludvika/Smedjebacken vecka 52