ANNONS

Konstnären Kristina Skantze ställer ut på Galleri Svarta Gran. Genom pågående pandemi bokas besök till galleriet i små grupper. “Det gör att jag kan hänga friare när jag sätter upp mina skulpturer”, förklarar Kristina. Det gör att besökarna kan röra sig runt konstverken.
Foto: Veronica Rigtorp

Skapar fascinerande och spännande varelser i textil

Konstnären Kristina Skantze, som främst jobbar med spännande varelser i främst textil, ställer ut på Galleri Svarta Gran.

I första hand visas projektet Omytologiska väsen, men även smakprov ur Kristinas senaste projekt Inkapslad.
Galleri Svarta Gran startades för att bidra till ett sprudlande konstliv i Dalarna i allmänhet och Borlänge i synnerhet. Fokus ligger på att tillgängliggöra konst för de som annars inte kommer i kontakt med konst och därigenom bredda framtidens konstlandskap.

För att tillgängliggöra andra delar av konstvärlden startade Galleri Svarta Gran en tävling där dalfolket fick komma med förslag på konstnärer som de anser borde ställa ut hos Galleri Svarta Gran år 2020.
Genom detta initiativ fick dalfolket även prova på att vara curator. En viktig beståndsdel i att öppna upp och tillgängliggöra delar av konstområdet som annars är slutet, menar Omid Massali, som driver galleriet Svarta Gran.

I tävlingen kom det in massor med förslag från hela länet. Det kom in förslag på konstnärer som jobbar med installationer, textil, skulptur, måleri, ljud, performance och video. Vissa etablerade och andra mindre etablerade. Den gemensamma nämnaren var att de på något sätt uppfattades som givande.
Det bästa förslaget och den bästa motiveringen från de tävlande resulterade till att Kristina Skantze nu ställer ut hos galleriet.

Motiveringen löd:
“Jag skulle gärna se Kristina Skantze ställa ut i galleriet. Hennes varelser väcker mitt intresse med sitt fantasieggande och oplacerbara ursprung men även den hantverksmässiga kvalitén gör att jag vill se dem på närmare håll. Personligen ser jag även att mötet mellan konst, scenografi och identitet i Skantzes arbete platsar i galleriets kontext.”
Kristina Skantze skulpterar människoliknande tygvarelser. Lite skeva men noggrant och tålmodigt handsydda kroppsdelar och figurer tar form ur sidentrikå i dämpade pastelltoner. Anletsdragen växer fram förutsättningslöst genom miljontals stygn.
Arbetet följer henne i vardagen och erfarenheter av mänskliga möten sys in i kropparna, i hennes eget kroppsminne och i figurernas lemmar. Kristina arbetar även med film där skulpturerna kommer till liv. Genom sitt arbete vill hon öppna upp för känslomässig igenkänning och sätta igång fantasin.
Kristina är utbildad i textilkonst vid HDK i Göteborg samt Konstfack i Stockholm. Hon har även studerat dockmakeri i USA och Tjeckien. Hennes skulpturer har visats i separat- och grupputställningar i Sverige och internationellt sedan 2011.
Utställningen på Galleri Svarta Gran pågår fram till den 16 januari. Besök förbokas på grund av pågående pandemi.

OMmytologiska väsen 2018-2020
Psykisk antropomorfism är en term som beskriver varelser som inte är helt mänskliga, men som har ett människoliknande själsliv. Omytologiska väsen kan ses som en samling psykiskt antropomorfa figurer.
Kristina har här fogat samman mänskliga och djurlika kroppsdelar till en slags hybridvarelser. I fabler eller mytologiska berättelser besitter väsen i gränslandet mellan människa och djur ofta speciella krafter. De spelar en tydlig roll i sin historia och kan vara skrämmande eller gudomliga, obehagliga eller gulliga. Kristinas varelser är komplexa. Samma figur kan väcka både avståndstagande och ömhet. I en animerad film får skulpturerna liv. Är de en del av vår värld eller existerar de i sin egen verklighet?

Inkapslad 2019-2020
Textila material lockar ofta till beröring. Varelsernas silkeshy slits när betraktare tittar med händerna. I stället för att stänga in dem bakom glas i montrar började Kristina söka efter sätt att skapa mer motståndskraftiga skulpturer som skyddar sig själva mot slitage. Genom att kapsla in figurerna i epoxy blir de tåliga och hårda. Det förändrar samtidigt såväl det visuella uttrycket som den taktila upplevelsen. Nya associationer väcks. En del ser nybadade ut, liksom nyfödda, eller infrusna i is. Vissa påminner om medicinhistoriska kvarlevor i formalin eller fossiliserade insekter i bärnsten. Deras tidigare mjukhet och möjlighet till förändring stelnar, fryser till. Finns livet kvar i dem? Genom betraktarens fantasi kan de börja leva på nytt, i sina skyddande höljen.
Materialundersökningen påbörjades 2019, men när coronapandemin slog till under våren 2020 sattes skulpturerna i ett nytt ljus. Den avskildhet och sociala distans som krävts blev plötsligt en självklar associationen till inkapslingen.

Dela på facebook
Facebook

ANNONS

Reporter

ANNONS

ANNONS