ANNONS

Marcus Gidlöf, Viggo Aspling, Albin Norman, Hugo Kruse och Herman Wikblom har spelat ihop sedan barnsben. Nu inleds nästa steg i unga hockeykarriärer fostrade i genuint inramade verksamheten för Falu IF:s killar födda -05.
Foto: Sonny Jonasson

Sammanhållning fostrar morgondagens stjärnor

FALUN. Hockeysäsongen är nu all i Lugnets ishall. För en femma Falufostrade framtidslöften börjar nästa äventyr. Stöpta i klubbens familjärt färgstarka nollfemmor bär de insikt om laganda, gemenskap och idrotten som hälsosam huvudled. Stärkta av dryga tio års tajt sammanhållning stundar en elitsatsning. – Ja, nu väntar hockeygymnasium och spel i Leksand respektive Västerås för några av killarna, berättar lagledaren Robert Wikblom.

SHL-slutspelet är i full gång. Förutom för yttersta elitskiktet är emellertid ishockeysäsongen 2020/2021 nu över.
En på grund av covidpandemin något märklig höst och vinter, men som inte påverkat den av goda tiders teamkänsla drivna truppen i Falu IF:s killar födda -05.
Här har många av idrottens mest innerliga och för såväl individ som familj och förening stärkande strukturer bevarats intakt över mer än ett decennium.
Robert Wikblom, lagledare, skildrar en sportslig rörelse i konstant blom.
Och detta tack vare pepp i samtliga led som leder lir och liv i hockeyns lika lekfulla som laddade lov.
– Det jag känner mig mest stolt över är att vi har så många engagerade föräldrar kring laget, understryker Robert.
Och konstaterar att det också på ledarfronten är en för samtiden smått anmärkningsvärd kontinuitet som med milda medel och ödmjuk övertygelse guidar grabbarna längs snabbskrinnade eskapader.
– Vi är många ledare runt laget, vilket jag tror är väldigt bra.
– Därtill alltså även gott om föräldrar som är en stor tillgång. Vi är helt enkelt många som kunnat se killarna och därav lyfta både individ och lag. Just det här att kunna gå in enskilt och snacka lite och ge bekräftelse. “Du är bra”, förklarar Wikblom den mentalitet som genomsyrar en blårödvit formation där hockeyn hittar hem i klubbvänner oavsett ålder.

I en överlag välmående och stark helhet har fem av grabbarna “tjuvstartat” framtiden och så att säga tagit utvecklingskurvan på två hjul – med lyckat resultat.
Detta via spel med klubbens lag i J18 Elit, där femman uppges ha svarat för imponerande prestationer.
De 15-16-åriga grabbarna kan härav vila i erfarenhet av snäppet tuffare omgivning, vilket kan inge trygghet och självförtroende inför stundande utmaningar.
Att samtliga säkrade en plats i årets upplaga av Dalarnas trupp till Tv-Pucken (som dock blåstes av på grund av pandemin), utgör också kvitto på kvalitet.
Robert Wikblom kommenterar:
– Jätteroligt givetvis, men fötterna trivs bäst på jorden och både vi ledare och killarna har hanterat det hela med lika delar tillförsikt och ödmjukhet.
Grabbfemman i fråga bär namnen Marcus Gidlöf, Viggo Aspling, Albin Norman, Hugo Kruse och Herman Wikblom.
– Nästa steg är hockeygymnasium i Leksand för tre av dem, och de andra två är klara för samma hockeyriktade studier i Västerås. De spelar sedan i skolornas NIU-lag.
– Marcus Gidlöf har redan inlett så smått i Leksand, och för övriga fyra sker det till nästa terminsstart. Hockeyn åsido är det ju minst lika stort att bo själv och hela den biten, men vi har varit och kikat i Västerås och fått väldigt fin känsla av hela upplägget, fortsätter lagledare Robert som även är pappa till nämnde Herman Wikblom.

Marcus, Viggo, Albin, Hugo och Herman intygar att närmast förestående framtids kursriktning innehåller stora mängder förväntan och glöd.
– Vi började alla spela redan i 4-6-årsåldern och har hållit ihop genom alla år, berättar Albin.
Och nu väntar elitsatsning och hockey för nästan hela slanten?
– Det är planen, konstaterar Albin och får medhåll från lagpolarna.
En kortfattat nyfiken kik på hur den unga skridskobrigaden skattar sina egna styrkor som spelare visar ödmjukt formulerade egenskaper som torde tilltala talangscouter i sökan efter morgondagens storspelare.
Målvaktande Gidlöf listar förmåga att läsa spelet som främsta tillgång, Viggo axlar gärna rollen som prickskytt och Albin, Herman samt Hugo nämner alla tre ett välutvecklat spelsinne som vassaste vapen på isen.

Den lovande kvintetten tar nu burskydd för vad som ska utmynna i frisk ansats mot hockey som helhjärtat högkvarter.
Vilket tycks grundat i en trygghet och vilja att bevara närheten till rötterna på Lugnet.
– Det är ju det här som är hemmaplan och kommer på sätt och vis alltid att vara det. Den kopplingen kommer vi alltid att ha kvar, oavsett var och för vem man spelar, betonar Albin.
Marcus, Viggo, Hugo och Herman nickar instämmande och det kollektiva tonläget vittnar om såväl uppsluppen attityd som en för åldern påtagligt mogen syn på ett liv med ishockeydriv.
När killarna släntrar ned mot omklädningsrummet för att begå ett av säsongens sista ispass fördjupar Robert Wikblom inblicken i Falu IF:s team -05.
– Många av dem har varit med ända sedan barndomens skridskoskola. I takt med att de blivit lite äldre går flera av dem hit direkt efter skoldagen, och ishallen har i positiv mening antagit rollen som lite av ett fritids.

Han fortsätter:
– De är här cirka en timme innan träning och en timme after. Tre timmar, flera gånger i veckan. Det skapar samhörighet och grabbarna vet var de har varandra.
Robert återknyter till idrottens inneboende kraft. Som i det här lagets för hela familjer förenande framåtskridande bygger tillit för livet likväl som taktik för spelet.
– Om de inblandade mår bra så fungerar också hockeyn och det omkring hockeyn bättre. Idrotten är ett så starkt alternativ till mer destruktiva tendenser.
– Här kan vi prata öppet med varandra. Det här är en trygg frizon.

Robert Wikblom, lagledare för Falu IF team -05.
Dela på facebook
Facebook

ANNONS

Reporter

ANNONS

ANNONS