När Gerd Sundström läste artikeln om Roths Äng i Annonsbladet för några veckor sedan väcktes ett minne till liv, ett händelse som hon fått berättad för sig av sin mamma. Den handlar om Gerds gammelmorfar Karl Edvard “Kalle” Wigert som var född 1878.
– Hans far Karl Wigert var nämndeman och skulle ha iväg ett brev till “Rothens” som de sa i folkmun, berättar Gerd.
Eftersom postgången var dålig fick Kalle som var i sjuårsåldern och äldsta barnet lov att springa dit med brevet, en sträcka på över en mil.
– Han var barfota och hade bara kortbyxor på sig. Hur lång tid den färden tog – det står skrivet i stjärnorna, säger Gerd förundrat.
Varför var han barfota?
– Familjen hade många barn och det väl så knapert att de inte hade skor åt alla.
Väl framme vid herrgården lämnade lilla Kalle brevet via köksingången och fick ett glas mjölk och en smörgås innan det var dags att springa hem igen.
Som vuxen gifte sig Kalle med Matilda och paret flyttade till Rävvåla (Saxdalen). Där fick de fem barn, varav mellanbarnet Elna födde en dotter, Marianne, som blev Gerds mamma.
– Jag är uppvuxen med både mina föräldrar, mina morföräldrar och Kalle och Matilda. Vi var fyra generationer i samma hus och det var en jättebra uppväxt. Jag hade många barnpigor, förklarar Gerd.
Berättade Kalle om den här händelsen?
– Nej, han pratade aldrig om sin barndom. Det var min mamma som berättade det när jag började bli vuxen.
Vad tänker du om det som hände?
– I dag skulle ju ett barn aldrig behöva göra något sådant, men då var det som en förälder sa lag och barnen hade ingenting att säga till om.
Kalle dog 1964 två strax innan han skulle fylla 87 år. Då var Gerd själv tolv år.
– Jag har bara fina minnen av min gammelmorfar. Han var gladlynt, trevlig och väldigt barnkär, säger Gerd.
