ANNONS

Bengt Wadell vid Falu Energi & Vattens avloppsreningsverk i Främby samt Karin Olofsson, företagets produktchef för vatten och avlopp. Duon informerar gällande de enorma mängder skräp av fel sort som årligen spolas ned i Faluns toaletter – 49 ton.
Foto: Sonny Jonasson

Reningsverket rensar 49 ton skräp ur avloppen – varje år

FALUN. Kiss och bajs och toalettpapper. Sedan är det bokstavligt talat stopp för föremål att dumpa i klosetten. En metod som inte praktiseras av alla. Nu uppmanas Faluborna att spola fulspolningarna. – Tygtrasor, tvättlappar, leksaksbilar, underkläder. Det dyker upp mycket märkligt som inte hör hemma i ett avlopp, konstaterar Bengt Wadell vid reningsverket i Främby.

I Falun med kransbygd finns nu åtta reningsverk. Som snart bli sju, när ledningen mellan Bjursås-Grycksbo och Falun färdigställts.
Via ledningar, pumpstationer och brunnslamsbilar hamnar kommunens avloppsvatten i verkens voluminösa system.
Största anläggningen hittas i Främby.
– Med hyfsade väderförutsättningar har vi ett flöde om cirka 1 000 kubik i timmen. Vid hårt regn, som under översvämningarna i september, kan dessa siffror vara 3 000, förklarar Bengt Wadell.

I samspel med Karin Olofsson, produktchef för vatten och avlopp, guidar han genom Främbyverkets innanmäte och exteriör.
Vars funktion möjliggör att 60 000 invånare dagligen kan duscha, tvätta och besöka hemlighuset.
Faktum är att Faluns populationsmässiga växtvärk innebär att Falu Energi & Vatten nu också lotsar planer på att uppgradera och bygga ut reningsverket.
Inledande skrivbordsjobb är avklarat, och nu väntar processer gällande tillstånd och projektering.

Det nya reningsverket ska säkra ökad kapacitet för ökande befolkningsvolym, och spås enligt nuvarande plan kunna vara färdigställt 2027.
I dagsläget noterar såväl personal och maskineri vid Främbyverket att Faluborna bitvis slänger synnerligen olämpliga saker i toaletten.
Bengt Wadell upplyser gällande en smått fascinerande flora föremål som hamnar i reningsverkets hantering.
– Ja, det är en hel del som tar sig förbi filtren och landar här hos oss.
– Ett vanligt förekommande problem är skurtrasor. Det är sega jäklar som fastnar i pumphjulen. Och hushållspapper ska inte heller spolas ned, det har tjockare fibrer och löser inte upp sig som toalettpapper, redogör han.

Och visar sedan upp en hörna i lokalen liknande en orimligheternas “wall of fame”.
På vägg och bord trängs artiklar som i alla avseenden ej bör spolas ned i toaletten – trosor, kalsonger, leksaksbilar, munspel, läskburkar, en halvbrunnen stickpropp från skarvsladd, legitimationsbrickor och ett gytter av skumma prylar.
– Underkläder ser vi även ofta komma med bilarna som tömt bajamajor vid idrottsevenemang. Det händer ju att folk som maxpresterar fysiskt skiter på sig, och sedan kastar man plagget i bajamajan.
Därtill hittas en och annan mobiltelefon som scrollat sina smarta funktioner hela vägen genom avloppssystemet.
Bitvis doftar det som sig bör när en av de moderna samhällets slutstationer befinner sig i full ruljangs.
Dock avsevärt lindrigare än vad som sannolikt utgör gängse uppfattning.
Bengt nyanserar:
– Det är ju ibland mycket schampo i vattnet, och då luktar det lika fräscht här inne som när man står hemma i duschen, flinar han.

Wadell med kollegor vid avloppsreningsverket äger emellertid vetskap om de brutala mängder otillbörligt bös som kastas i toan.
Problematiken är omfattande.
– Här i Falun handlar det om cirka 49 ton av fel sorts skräp per år. Det är angeläget att vi får en förbättring, för det här kan få kostsamma och otrevliga konsekvenser, förklarar Karin Olofsson.
– I värsta fall kan det leda till stopp i ledningar under jord och innebära översvämningar.

Faluns avloppsnät är, i likhet många andra svenska kommuners diton, gammalt och bitvis slitet. En successiv och ytterst tidskrävande uppdatering pågår av vad som i sin fulla längd motsvarar avståndet från Falun till Prag.
– Ja, det är ett oerhört omfattande arbete som sker i etapper. Att byta ut hela systemet tar cirka 200 år, konstaterar Karin med ett lakoniskt skratt åt tidsmässigt aningen krävande villkor.
När hon och Bengt sedermera visar vattnets väg i reningsverket via flöden för sandtvätt, luftning och förbränningsmateria till tippen, styrs stegen slutligen ut under för dagen regntunga skyar.
Här väntar fyra sedimenteringsbassänger som steg för steg renar avloppsvattnet.
Tjockare material sjunker till botten och skrapas bort. Godartade och hårt jobbande bakterier tillsätts i det så kallade biosteget.
Ständig vätskecirkulation stimulerar processen via en station som exempelvis briljant benämnda “chokladfontänen”.
Vid bassängernas utmynning är vattnet sedan av kvalitet nog att återgå till Faluns vattendrag för att kunna nyttjas på nytt.

Samstämmigt med Karin formulerar Bengt sedan en allvarligt riktad anmodan.
Att material som ej hör hemma i toaletten – där de allra mest frekventa bovarna i dramat uppges vara tamponger och tvättlappar – i högre grad hanteras på rätt sätt.
– Vi försöker upplysa och förmedla kunskap om det här. Och vi riktar information till olika stadsdelar från vilka vi ser många fulspolningar.
Problemet beskrivs vida utbrett och grundat i både beteende som okunskap.

Bengt Wadell:
– Det finns skräckexempel där stora nystan av trasor, förpackningar, rakhyvlar och annat orsakar stopp i pumpstationerna. Om vi alla tänker till lite blir det bättre för miljön, för dem som jobbar med det här och för samtliga som använder avloppsnätet.

Dela på facebook
Facebook

ANNONS

Reporter

ANNONS

ANNONS