ANNONS

Tommy Haglund, Thomas Liljekvist, Daniel Liljekvist och Mikael Hanni är högaktuella med Disrupteds ypperligt hårda tillika andra fullängdare “Pure death”.
Foto: Niklas Sandin

Rasande rå repertoar för dödsdansande Disrupted

LUDVIKA/FALUN “Pure death”. Programförklaringen ljuger inte. Fyrhövdade urdjuret Disrupted ristar en rutten rutt via onda ord och våldsamma visor.

Kör, bara kör.
– Klassisk låtuppbyggnad á la Beatles, fast i dödsform, förklarar gitarristen Thomas Liljekvist en bryskt regisserad råsop i tio tagningar.

Förstlingsverket lystrar till timida tilltalsnamnet “Morbid death”.
Uppföljaren signerad den i Ludvika och Falun fostrade fläskkvartetten Disrupted följer det tematiska anslaget och förklarar sig, i purken prosodi, som “Pure death”.
Gitarristen Thomas Liljekvist konstaterar detta som en tradition att upprätthålla också framöver – alla plattor med Disrupted som upphovsmun ska heta något med “death”.
– Ja, det där med titlarna är en trend vi ska fortsätta med. Vi har redan en del klara för framtida plattor.

Och det är i allt väsentligt om death metal detta handlar.
Såväl musikaliskt som lyrikmässigt gräver bandet i grytor med slafs kvalitetscertifierat av genrestorheter som Nihilist, Entombed, Dismember och Bloodbath.
Men med ett gravt brutalt, råruskigt sväng som manar till ostyrig styrdans i styvt tempo.
Vokalisten Mikael Hanni har i kortfattade termer också kritat konceptuell kurs för ett spår som “Human stew” – “Vi har släppt en ny låt som handlar om matlagning. Lyssna och njut/spy.”

Thomas Liljekvist framhåller att combons hårdföra vision är av lika trogen som metodbaserat art. Känsla före tanke, krut före krimskrams.
– Ambitionen är att skriva musik utan någon större eftertanke. Låtarna ska komma ”av sig själva”, vara enkla och raka. Punk. Inget krångel. Vi är inte ute efter att vara unika, vi vet vad vi gillar och hur vi ska låta.
Han utvecklar runt sistnämnda aspekt.
– Mitt tänk är klassisk låtuppbyggnad á la The Beatles, fast i dödsform. Jag hämtar mycket inspiration från lugnare låtar när det kommer till uppbyggnad och arrangemang.

En synnerligen effektiv strategi som ser Disrupted ta några rejäla stövelkliv mot den blågula och internationellt hyllade elitserien gällande death metal.
Centralt i en lika massiv som mögligt multistimulerande ljudbild är det sanslöst elaka, bisvärmssurrande gitarrläte som diar kraft ur den för genren klassiska Boss HM-2.
En distpedal vars betydelse för Thomas inte kan betonas nog.
Finns ett death metal-liv utan detta gitarrljud?
– Nej.

Slutdiskuterat.
Han häller emellertid stora skopor beröm över produktionsduon Johan Hjelm och Christian Larsson.
– Slutresultatet är långt bättre än vad vi kunde hoppas. De har gjort ett fantastiskt jobb.
Om albumet som helhet äger han insikt i dess vara eller inte vara.
– Ja, den största överraskningen är egentligen att plattan ens blev inspelad och nu även släppt.
– Låtarna har funnits under en längre tid, men vi har varit alldeles för lata och upptagna med annat. Inte kunnat lägga ned den tid som krävs, förklarar 30-åringen.

Nu ståtar “Pure death” i såväl digitalt som vinylstöpt format.
Vad som i begynnelsen nynnats i den Liljekvistska duschen har vuxit i tyngd, ton, höjd och hinsides orienterade soniska landskap.
Thomas, trummande brorsan Daniel, Mikael Hanni och basisten Tommy Haglund har fullgjort sin del i skapelseskedet. Nu vilar “Pure death” (frigjord under försyn av
De:Nihil records) i lyssnarens händer och hörselorgan.
Thomas framställan av det volymstarka verket innefattar nyckelfraser som “rått, brutalt, skitigt men städat, old school men modernt, blod, död, äckel”.

Fog för formuleringarna finnes. Vilket intygas av nästa mangelglada generation.
Du är pappaledig med Frans, 1 år och 3 månader gammal. Har du noterat hans reaktioner när “Pure death” rasar ut ur högtalarna?
– Han försöker då och då låta som Mikael Hanni. En och annan headbang har det faktiskt också blivit. Det finns kanske en framtid där.

Dela på facebook
Facebook

ANNONS

Reporter

ANNONS

ANNONS