Stall Fågeltäppan har sin hemvist på Elins föräldragård där hästar, får, hundar, katter och en kanin ingår.
I hagen betar shetlandsponnyerna och halvsystrarna Rebell och Selma tillsammans med Ross och Chess. De sistnämnda är en new forest-ponny respektive ett varmblod.
– Idag är Ross en glad pensionär på 29 år, men vi har tävlat hoppning i ponnyallsvenskan med Folkärna RS, säger Elin Ekroos.
Chess som egentligen heter Woodcess har funnits med i 13 år. Elin berättar att hon träffade Chess när hon var på jakt efter en ridhäst som hon kunde fortsätta träna och tävla hoppning med.
– När jag fick höra att hon skulle gå till slakt fick hon följa med oss hem.
Vi slår oss ner för en fika utanför stallet och Elin, som är 31 år, berättar att hon har haft egen häst sedan hon var tolv år. Hon är född och uppväxt i Norberg och även om hon bott i grannkommunen Fagersta ett tag är det nu dags att återvända till hembygden.
– Jag har köpt ett hus här i närheten, och jag ser verkligen fram emot att flytta hit, säger hon.
Parallellt med hästintresset har Elin jobbat med redovisning och hon hjälper till i sin pappas företag.
– Han driver en VVS-firma och jag hjälper honom med det administrativa.
Elin är också en duktig fotograf och har jobbat med studiofotografering av barn och familjer. Nu har hon lagt kameran åt sidan för att kombinera hästar och barn i stället.
– Jag älskar barn och har ett brinnande intresse för hästar och det kan jag nu förena i ponnyfritids.
I dagsläget samlar verksamheten barn i åldrarna fem till sju år men tanken är att låna in en större ponny så att äldre barn också kan delta.
– Barnen är här i tre timmar och det blir mycket tid för både ridning och stallvistelse.
Måste barnen vara ridkunniga?
– Nej, men de bör klara av att vara utan förälder och att kunna sitta på en häst. Sen får man inte väga mer en max 30 kilo då shettisar är små ponnyer på 107 centimeter. För större barn finns det möjlighet att istället köra med vagn.
Elin berättar att huvudmålet är att föräldrar inte ska behöva engagera sig så mycket.
– Jag kan även hämta barnen på skolan om föräldrarna jobbar.
Elin poängterar att ponnyfritids är ett eget initiativ och hon har inget stöd från kommunen.
– Det är absolut inte vinstdrivande, och från början var inte tanken att driva det så stort. Jag vill bara tjäna lite pengar på min hobby, säger hon och tillägger att ponnyfritids innebär gemenskap och utvecklingen mäts i välmående och inte genom prestationer.
På frågan varför hon valde att satsa på hästar och företag blir svaret:
– Jag var tvungen att välja eftersom jag gick in i väggen i höstas och jag har haft svårt att varva ner. Hästarna blev en stor hjälp för mig att komma tillbaka, säger Elin och fortsätter:
– Här kan man ladda batterierna och en dröm är att även öppna för vuxna som behöver tid för återhämtning. Jag kan även tänka mig att ha ungdomsverksamhet en kväll i veckan, men det är än så länge framtidsvisioner.
Företaget är godkänt av länsstyrelsen och Elin vill köra igång företaget i lagom takt. Stall Fågeltäppan ska vara en plats där man bara får vara utan stress och press.
– Hästar har en helande kraft och den som vill är välkommen hit för att koppla av tillsammans med sitt barn. Då handlar det om cirka 1,5 timmes hästmys och ridning tillsammans med en erfaren ledare.
Elin erbjuder även ponnykalas och utformar kalaspaket efter önskemål.
– Tanken är att utveckla den biten lite mer.
Elins kärlek till hästarna är tydlig, och hon är en sann djurvän vare sig det handlar om hästar eller om andra djur. Som när hon räddade två baggar från slakt.
– För drygt två år sedan lånade vi hem två tackor och fyra lamm som skulle beta rent hästhagarna. När det blev höst fick jag veta att baggarna skulle slaktas och vi bestämde oss för att köpa dem istället.
Den första vintern fick de bo i ett garagetält och sen flyttade de in till en box i stallet. Sommartid betar de i en av gårdens hagar.
Nu är det dock hästarna som är i centrum och förhoppningen är att så småningom kunna ta in en medhjälpare i verksamheten.
– Det är så kul att se utvecklingen med ponnyfritids. Och det är tur att jag har spelat fotboll tidigare för jag får springa mycket med hästarna, säger Elin Ekroos och ler.
