Optimistens klagan

Försöker undvika att bli en onödigt dyster typ. Uppgiften känns svår.

Skulle kunna stämma upp i en entonig klagosång över de fyra måndagar i följd där min morgontidiga avfärd försenats av is på bilens rutor. Den andra versen skulle kunna handla om de tre tidigare måndagarna där isen fått sällskap av snö.
Aprilväder i maj.

Morgonens nyhetssändningar går i moll. Fler döda, världsekonomin i gungning, lång väntan på vaccin och avfärdande av tidigare tal om flockimmunitet utgör repertoaren.
Blev lite tröttare, självscannade min kropp efter krämpor och funderade över vilka problem som möjligen kunde förväntas under dagen och i framtiden.
Bestämde mig för att sätta punkt för min självömkan. Tvingade mig själv att tänka vad som förhoppningsvis väntar då den pandemi som plågat oss tonat ut. Förvissad om att saker som förr upplevts som träigt tråkiga och högst vardagliga då kommer att ses som glädjekällor.
Bestämde mig för att ta ut glädjen i förskott.

ANNONS

SENASTE LOKALA NYHETER

Gamla Bettan har just genomgått den hälsotest som krävs för fortsatt trygg framfart till fromma för, såväl för sin förares bästa som för hans medtrafikanters.
Fler tåg följer tidtabeller. Färre väljer att vaccinera sig mot tropiska sjukdomar.
Lyssnar gärna på Miss Li. En del av förklaringen står att finna bortom ord och toner.