Men nu handlar det om hemarbete, i huset tillsammans med maken. Det vill säga precis som Folkhälsomyndigheten uppmanar; bara umgås med de i hushållet.
Vi delar kontor och hans mångfald av telefonmöten gör min för det mestadels tysta skrivande vardag mer upplivad, med information jag normalt inte ens skulle komma i närheten av. Ord som metadata förekommer frekvent.
Men spännande är det – att jobba tillsammans, något vi aldrig gjort.
Att rekommendera att umgås med bara de närmsta kan vara en påfrestning, men vi njuter i fulla drag.
Så här hemtrevligt i arbetsvardagen ger mersmak.
Har aldrig haft närmare till jobbet faktiskt.
Fast en gång i början av mitt arbetsliv bodde jag i lägenheten ovanpå min arbetsplats. Det var ju ganska nära det med, om man säger så.
Bortskämd med närhet till jobbet. I vanliga fall tar det faktiskt längre tid att ta bilen än att gå nerför gång- och cykelvägen till kontoret.
Nu är just den cykelvägen min enda tid ute i dagsljus när jag och de två fyrbenta tar en lunchpromenad.
Lunchlåda vid köksbordet och så några timmar till vid tangentbordet, så kommer vardagen att se ut en tid framöver i väntan på att den här hemska pandemin är över.
