Omtag för mindre omfång

GW har börjat gå på gym. Nyheten skulle kunna uppfattas som betydelselös, ytlig eller till och med fånig.

Ser det inte riktigt så. För oss män som kroppsligen huvudsakligen har utvecklats på mitten känns det som ett trösterikt landfäste har fallit. En fryntlig farbror förbereder sig för asketism.
Funderar på att följa i hans fotspår. I runda tal tio kilo borde bantas bort.

Som bantare är jag att betrakta som en utpräglad sprinter. Äter väldigt lite och promenerar – mätt med mina mått – väldigt långt. Det brukar ta drygt en månad att minska kroppsvikten med en tiondel.

Vågnålens väg uppåt igen är kantad av mindre måttfulla måltider.
En stark längtan efter lever anglais (lever, bacon och kapris) måste lindras, min kropp kräver kalops och fisksoppan kan åter få den rundning som bara fet grädde förmår att frambringa.

Bringa… oxbringa halvt begravd i ett berg av riktigt rotmos och en rejäl klick stark senap.
Sex månader senare kräver knakande knän en repris…
Ännu en gång har förnuftet förlorat.

ANNONS

SENASTE LOKALA NYHETER

Tankar som i skrift förmedlas med fingertoppar styrda av försvagad syn via löjligt små digitala tangenter placerade på en telefon som påstås göra dig smart blir ofta mer förvirrade.
En liten skalbagge bär numera en stor miljökämpes namn.
Glömmer aldrig mitt första besök i Blötberget.