ANNONS

Katarina Andersson är ny ordförande för kvinnojouren i Avesta och vill engagera fler kvinnor i verksamheten.
Foto: Rose-Marie Eriksson

Omstart och ny ledare för kvinnojouren

AVESTA Kvinnojouren i Avesta gör en omstart och planerar en utbildning för nya jourkvinnor och medarbetare. Katarina Andersson är nytillträdd ordförande i föreningen och berättar att de behöver kvinnor inom flera olika områden.

– Det här är en komplex verksamhet och var och en gör det de är bra på. Förutom att vi lyssnar och ger stöd har vi både loppisverksamhet och pysselgrupper, säger hon.
Roks, Riksorganisationen för tjej- och kvinnojourer i Sverige, är spindeln i nätet och arrangerar bland annat utbildningsträffar.
Kvinnojouren är en frivillig organisation och precis som i de flesta föreningar är allt arbete ideellt.
– Vi får kommunalt bidrag och vi har 70 medlemmar som stödjer föreningen. Vi söker också stöd från socialstyrelsen samt olika fonder och hoppas att vi kan anställa en person så småningom, säger Katarina Andersson som är sjuksköterska till vardags.
Hon är även medicinskt och socialt ansvarig inom vården, något hon har nytta av som ordförande i kvinnojouren.
– Vården kan vara första kontakten för de här kvinnorna och jag kommer att bygga upp verksamheten informativt, säger Katarina Andersson som även har uppdrag som borgerlig vigselförrättare och bröllopskoordinator.
Kvinnojouren i Avesta har funnits länge men efter en del oegentligheter riskerade föreningen att bli vilande. Med hjälp av länsavdelningen gjordes en omstart efter att gamla jouren lagts ner några år tidigare.
– Då med Annelie Olsson som ordförande och senare Ann-Sofie Rebemark som nu är vice ordförande, säger Katarina Andersson och tillägger:
– När sen kvinnojouren i Avesta åter hotades med nedläggning tog jag rollen som ordförande efter Monica Strand och nu är vi i startgroparna och ska lägga upp en konkret årsplan.
Hon påpekar att den planerade utbildningen inte bara gäller nya medarbetare utan även tidigare jourkvinnor som är aktiva.
– Ordet “aktivt” kan upplevas som lite skrämmande men det kan handla om administrativa uppgifter, loppis, utbildning och träffar. Man kan engagera sig på olika nivåer och det är viktigt att ha kvinnor med olika bakgrund i verksamheten.
Katarina Andersson säger vidare att många tror att man själv måste ha varit misshandlad eller våldsutsatt för att jobba i kvinnojouren.
– Det är helt fel och jag har exempelvis aldrig blivit utsatt. Vi är en blandad grupp med kvinnor men den som har varit utsatt måste vara färdig med de egna upplevelserna innan man kan jobba hos oss.

Kvinnojourer fyller sin funktion, tyvärr kan man tillägga. Våld i nära relationer finns i många olika former och drabbar alla åldrar, även äldre kvinnor.
– Äldre kvinnor kan ha svårt att söka hjälp då de oftare upplever skam runt sin situation.
Det behöver inte handla om fysiskt eller psykiskt våld utan det kan handla om ett ekonomiskt utnyttjande som ibland leder till ren misär.
Oavsett ålder kan det vara svårt för en kvinna att söka hjälp och att bryta upp från en relation där hon utsätts för våld.
– Vår verksamhet går ut på att ge stöd till utsatta kvinnor i alla åldrar. Vi kommer också att ha samarbete med tjejjouren Moa, det är vår plan men vi tar myrsteg för att bygga upp en stabil verksamhet.
En förhoppning är att kvinno- och tjejjouren ska kunna ha en gemensam lokal.
– Vi har använt oss av ABF:s lokaler och det har också fungerat, men en egen lokal skulle betyda mycket.

Våld kan ta sig många uttryck och behoven ser annorlunda ut idag mot förr. Förutom direkt och fysiskt våld mot kvinnor är psykisk misshandel och våld via nätet, så kallat nätgrooming vanligare idag.
– Kvinnor kan också ha ett ekonomiskt beroende som hindrar de från att lämna mannen.
Katarina berättar att ibland kan de hänvisa vidare och de kan också följa med till polis, social, domstol och så vidare.
–Bostad och boendeform är ett stort problem men det finns en jourlägenhet.
Många våldsutsatta kvinnor upplever att de psykiska övergreppen, som kränkningar, försök till isolering och psykologisk nedbrytning, är svårast att hantera känslomässigt.
– Det förekommer även våld och hot mot barn, andra närstående och eventuella husdjur för att kontrollera kvinnan.
Att nå ut med information om verksamheten är viktigt och Katarina berättar att en grupp de försöker nå är kvinnor från andra länder.
– Där har man bland annat besökt SFI och informerat om kvinnojouren.
Katarina Andersson berättar att nu jobbar de för att utöka både telefon- och chattider då behovet är stort.
– Många kvinnor vill bolla olika frågor med oss och få råd om man är på rätt väg. Vi har tystnadsplikt och det går bra att kontakta oss anonymt. Vi lyssnar och ger stöd men sedan är det upp till kvinnan att ta besluten.

Befolkningsundersökning våld och hälsa
Begreppet våld i nära relationer innefattar alla typer av våld mellan närstående. Det handlar både om heterosexuella och homosexuella parrelationer och om våld i andra familje- och släktrelationer, samt om barn som upplevt våld i sin familj.
NCK:s befolkningsundersökning om våld och hälsa kom 2014. Den visar att 14 procent av kvinnorna och fem procent av männen någon gång efter 18 års ålder hade blivit utsatta för fysiskt våld eller hot om fysiskt våld i en pågående eller avslutad parrelation. 20 procent av kvinnorna och åtta procent av männen uppgav att de utsatts för upprepat och systematiskt psykiskt våld av en aktuell eller tidigare partner.
Studien visar också att cirka sju procent av kvinnorna och en procent av männen blivit utsatta för sexuellt våld av en aktuell eller tidigare partner någon gång efter 18 års ålder.
Mörkertalet är stort eftersom en stor andel våldsutsatta aldrig anmäler de övergrepp som de utsätts för i den nära relationen. En uppskattning är att runt en fjärdedel av våldet i nära relationer polisanmäls.

Källa: Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK

Dela på facebook
Facebook

ANNONS

Reporter

ANNONS

ANNONS