Objektivt enögd

En stark strävan efter objektivitet är grunden för all god journalistik.

Några av oss hävdar att de till fullo förmår att leva upp till denna strävan. Kämpar hårt för att leva upp denna goda föresats, men tvingas inse att högst ofrivilliga avsteg förekommit.

Brage är för mig en svag punkt. Tillhör det grånade garde som upplevde hur Rolf Zetterlund kunde dirigera ett helt fotbollslag med sin bestämda blick som dirigentpinne. Trots att han oftast blev en sportslig baneman för min forna hembygds lag väcktes ändå en bestående beundran för fotbollsspelare klädda i grönt och vitt.

Det är precis lika illa då Masarna kör speedway. Håller på Borlänge Hockey. Jublar i smyg då mina lag vinner.

Uppfylld av en förälskelse till min nya hembygd så kommer jag emellanåt på mig själv med att vara onödigt enögd i min syn på Dalarna. Min ekvation innehåller fler plus än minus. I självkritiska stunder upplever jag att min lokalpatriotism ofta snuddar löjets gräns.
Möjligen kan ökad självinsikt vara det bästa botemedlet mot den åkomma som många med mig brottas med.

ANNONS

SENASTE LOKALA NYHETER

Törs skriva att jag gillar Zlatan. Törs till och med tycka att han är värd att stå som staty i Malmö.
Försöker motstå frestelsen att bli en felfinnare. Just nu känns den uppgiften ganska tuff.
Måndag morgon. Kaffebryggarens gurglande överröstas av ljudet av tunga regndroppar som landar på rutan som förbinder mitt köksbord med yttervärlden.