Folktro gör gällande att brunbjörnarna lämnar sin långa vila och kliver upp ur idet på Tiburtiusdagen den 14 april.
Sanningshalt och kontinuitet i detta kan lämnas därhän, men att björnarna nu är vakna är ett faktum som konstateras av Benny Gäfvert.
Som verksamhetsansvarig vid rovdjurscentret “De 5 stora” i Järvsö går hans yrke tass i hand med naturens bjässar.
– Björnarna är förhållandevis nyvakna och är också ganska hungriga. Än så länge bjuder skogarna kanske inte så mycket att äta, och därför kan det vara klokt att vi människor tänker oss för lite extra vad vi har i trädgården.
– Kanske framför allt för boende på landsbygden. Lämna inte någon form av föda ute som kan locka björnarna inpå husknuten, tipsar han.
Den svenska björnstammen beskrivs av Benny som tämligen välmående och av stort bestånd.
Drygt 3 000 brunbjörnar bebor i dag skog och mark runtom i landet, och arten är uteslutande just brunbjörnar.
Dock med två olika genetiska varianter beroende från var i Europa björnarna härstammar.
– Ja, vi har två olika brunbjörnar. En som kommer nedifrån och en norrifrån, förklarar Benny Gäfvert.
Och utvecklar i frågan:
– Dessa två möts rent genetiskt faktiskt i Dalarna, vilket tydliggörs när man tar dna i sammanhanget.
Brunbjörnen, vars maximala mått tar sig hyfsat imposanta uttryck, är en för många lika fascinerande som omhuldad och även fruktad predator.
De största hannarna kan i vissa fall väga flera hundra kilo och anta längd om 2,80 meter när de står på bakbenen.
De allvarliga konsekvenserna när björn och människas vägar korsats är dock i sammanhanget få.
– De allvarliga episoderna i mötet människa och rovdjur är nästan uteslutande kopplat till jakten på hösten, säger Benny Gäfvert som själv är jägare.
– De senaste 30 åren har några värre incidenter uppstått och det är självklart otäckt, men som jägare är man också medveten om riskerna.
De senaste veckorna har skyddsjakt utfärdats och man har fällt två björnar i jämtländska Bräcke respektive Älvdalen i Dalarna.
Benny Gäfvert tonar ned anledningen till björnskräck, men inflikar också att respekt och distans till nallarna är förnuftigt.
– Ja, och med det i åtanke ska man kanske inte heller uppmuntra till alltför mycket viltturism.
– Ju närmare vi i dessa miljöer kommer björnarna med våra bilar, kan björnarnas naturliga skygghet gentemot oss minska. En björn är inte att leka med, och farliga situationer kan uppstå om man möter en hona med ungar eller om en björn exempelvis ska försvara sitt byte, klargör han.
Vintern har delat ut några efterslängar i form av kallgrader och snö. Förvirrar det en björn som vaknat ur idet?
– Nej, det tror jag nog inte. Däremot kan de säkert tycka att det är obehagligt, lite på samma sätt som vi.
– Här har man liksom lurats ut i vad man hoppas är värmen, och så möts man i stället av klassiskt aprilväder, skrattar Benny Gäfvert.
