ANNONS

Nu hoppar jag vidare mot nya äventyr

Att säga upp sig från ett fast jobb och börja på något nytt, när man börjar närma sig pensionsålder, vem gör något så konstigt? Jo, jag.

Det känns spännande och lite pirrigt. Varför känner jag så? Jag har ju slutat på jobb förut och börjat på nytt. Är det åldern som spökar, eller att lämna de invanda rutinerna och arbetskamraterna? Det känns så underligt. Jag ska inte gå hit i morgon, inte i övermorgon heller. Inte ens om en vecka eller en månad. Jag slutar ju för att gå vidare till nya spännande uppdrag.
Efter mer än tio år på Annonsbladet är det dags att gå vidare, tiden rullar på och ska man i min ålder hinna med några fler upplevelser så är det hög tid att göra detta nu.
Så jag åmade mig och funderade, men till sist föll valet på att ändå våga hoppa.
När man har passerat halvtid kan man inte hålla på att fundera hur länge som helst på vägval i livet.

Det svåraste beslutet har varit att släppa alla underbara människor som jag mött genom jobbet. Kontakter som byggts upp under lång tid.
Nu är det dags att bygga nya kontakter.
En utmaning som kräver energi, energi som man också får av att ge sig hän till nya spännande möten. Har tidigare i mitt yrkesliv försökt lämna mediavärlden. Det har inte gått så bra, hungern efter tempot, spänningen och de mänskliga mötena har dragit mig tillbaka.
Så därför är jag klokare den här gången och försöker inte byta bransch utan bara gör det på ett annat sätt.

När jag var ung och fick mitt första fasta jobb fick jag höra av äldre personer att jag skulle hålla mig kvar, inte sluta och byta, då blev man en hoppjerka som ingen ville anställa.
Men si där hade de delvis fel, för så var det förr, men under min yrkesverksamma tid har det snarare varit ett hinder i karriären att vara kvar för länge på samma ställe.
Självklart ska det inte bytas för ofta, men en vän som jobbar inom HR menade att max fem år på varje position var det ultimata. Redan där är jag körd. Brukar stanna mycket, mycket längre än så på varje ställa. Kanske är vi helt enkelt olika, vissa kör snabba spår – andra tar det lite lugnare. Men i dag finns det inte så många som stannar på samma arbetsplats hela livet ut.
Jag tittar på tennbrickan med inskriptionen om lång och trogen tjänst som morfar fick när han slutade på Domnarvets järnverk efter ett helt arbetsliv där. Det var andra tider, bra och dåliga på sitt sätt. Precis som det är i dag.

Fördelar och nackdelar. Väga dem båda i vågskålen och sedan ta ett beslut.
Så det är alltså dags för mig att säga tack och hej, hoppas vi ses igen.

Dela på facebook
Facebook

ANNONS

Reporter

ANNONS

ANNONS