ANNONS

Fredrik Olsson, Ronny Wedin och Patric Wilhelmsson vid Val di Fiemmes stadion som passeras under tävlingen.
Foto: privat

Nöjd skidtrio efter debuten i Italien

Nu är den genomförd – debuten i Marcialonga. Och det är tre nöjda ”skidpojkar” som berättar om loppet. – Det var fantastiska dagar, berättar Avestasonen Ronny Wedin.

Det blev en häftig söndag med målgång i Cavalese i Val di Fiemme, Italien.
– Det var fantastiska dagar. Vi var på hög höjd under två dagar i både Pellegrino och Lavazé. Högsta punkt var över 2 500 höjdmeter, berättar Ronny Wedin.
Trion Wedin, Fredrik Olsson och Patric Wilhelmsson gav sig i väg några dagar innan starten i det 70 kilometer långa Marcialonga.
– Förberedelserna på plats var kanon. Vi fick riktigt fin skidåkning på hög höjd, bra mat och gott sällskap. Det var verkligen toppen, berättar Fredrik Olsson, som tävlar för Norrbärke.

Men för Fredrik blev det ändå lite problem.
– Min väska med alla skidkläder och pjäxor blev kvar på mellanlandningen i Frankfurt och kom några dagar senare. Jag fick låna ihop kläder att träna i, men det löste sig till slut.
Patric Wilhelmsson, Norbergs CK, var också nöjd med förberedelserna.
– Allt flöt på jättebra. Vi tog bilen till starten i god tid och kom längst fram i startledet, säger han.
Starten skedde i Moena och till skillnad från i Sverige var det inte speciellt kallt, en grad minus. Vid målet hade temperaturen stigit till ett par plusgrader.

Fungerade logistiken innan loppet?
– Det märktes att det inte var lika uppstyrt som Vasaloppet, men tack vare att det var ovanligt lugnt med folk flöt allt på jättebra, säger Wilhelmsson.
– Det var mycket förberedelser med pcr-tester, hälsodeklarationer och att förhålla sig till alla restriktioner, påpekar Wedin.
Ronny Wedin var snabbast i trion och kom på 90:e plats med tiden 3.36,43.
Patric Wilhelmsson var placeringen efter med tiden 3.36,57 och Fredrik Olsson placerade sig på 169:e plats med 4.17,04.

Hur var upplevelsen?
– Jättebra! Eftersom seedningen var som den var fick jag starta ganska långt bak vilket resulterade i att jag fick jaga och köra om. Fram till vändningen på loppet var det ganska trångt, men sedan släppte det och jag kunde dunka på i mitt tempo, berättar Fredrik Olsson, som kände sig pigg och stark loppet igenom.
– Hela loppet och allt omkring var en riktig upplevelse. Banprofilen var riktigt kul, vi hade två mil uppförs i början innan vändningen. Sedan var resterande del lätt utförs innan ”väggen” i Calavese. Sista backen var ren överlevnad, berättar Wilhelmsson.
– Jag hade höga förväntningar på Marcialonga. Det var otroligt vackert och roligt att tävla. Banan var riktigt rolig med längre utförsåkningar och skarpa kurvor. Jag har tidigare åkt Toblach-Cortina där det var bättre snöförhållanden och optimalt väder med minusgrader, säger Ronny Wedin.

Är du nöjd med insatsen?
– Ja, med tanke på den startgruppen jag stod i. Jag hade nog inte kunnat köra bättre därifrån, säger Fredrik Olsson.
Samma känsla hade Patric Wilhelmsson.
– Det som var tråkigt för min del var att jag startade i led 3 bland motionärerna. Vi startade tio minuter efter eliten, så jag fick åka ensam och dra hela loppet själv. De jag kom ikapp hade jag redan tagit in tio minuter på så de var inte till någon hjälp.

Men Patric berättar att han gjorde sitt livs lopp.
– Jag är jättenöjd. Men jag tappade två gel och råkade ha sönder en. Hade vätskebältet halvfullt då jag trodde det skulle räcka. Efter cirka tre mil var all vätska slut och jag började känna av kramper i stora delar av kroppen. Blev orolig och trodde inte jag skulle kunna åka vidare, men det släppte och jag höll ihop hela vägen in i mål.
Patric kom ikapp dameliten som han ”samlade” ihop under loppet.
– Det var kul! Deras PRO-teams supportrar ropade alltid hur många sekunder vi var ifrån att hämta upp nästa tjej, som blev mitt uppdrag, berättar han.

Även Ronny Wedin hade en bra känsla under hela loppet.
– Jag är mycket nöjd med min premiär.
Att någon gång vara med på Marcialonga har varit ett mål för trion – och mycket talar för att de kommer att stå på startlinjen igen, kanske redan nästa år.
– Ja, nu vill man ju ha revansch och få starta i en mer rättvis startgrupp, det är klart man vill köra igen, säger Fredrik Olsson.
– Helt klart, detta var inte sista gången och jag kan rekommendera alla att åka loppet, påpekar Patric Wilhelmsson.
– Jag kommer definitivt att åka Marcialonga fler gånger, säger Ronny Wedin.

Ronny Wedins nummerlapp och medalj från Marcialonga. Foto: privat

Laggar vallade
Ronny Wedin och Patric Wilhelmsson fick sina skidor vallade av Marcus Laggar som är ansvarig vallachef i Lager 157 ski team.
Temperatur: – 2- +3 grader.
Snöfukt: 14-48 procent.
Paraffin: Skigo LDQ 3.0.
Pulver: Skigo 105.
Topping: N21 Solid.
Struktur: TS Blå.
Handstruktur: 2 mm bak + bruten.
– Vi hade supersurf under skidorna hela vägen, berättar Ronny Wedin, som åkte på Fischer DP sprintskidor.

Svensk dubbel
Marcialonga kördes första gången 1971 för herrar och 1978 för damer och ingår i långloppscupen, Visma Ski Classics.
Söndagens lopp var det 48:e för herrar och 41:a för damer.
Årets vinnare kom från Sverige. Emil Persson, Östersunds SK, vann herrklassen, och Falubördiga Lina Korsgren, Åre LSK, vann damklassen. Emil hade tiden 3.11,09 – Lina 3.27,13.

Dela på facebook
Facebook

ANNONS

Reporter

ANNONS

ANNONS