ANNONS

Kalle Strand, Falun, har i både yrkes- och privatliv hamnat i situationer där den tunna tråden mellan liv och död gjort sig påmind. “Efteråt är man illa till mods, det smyger sig på en insikt om hur otroligt skört det här livet är ibland, utvecklar han.
Foto: Sonny Jonasson

“Man ger inte upp hoppet om livet”

DALARNA Hela Europa markerar årligen 112-dagen. En dag som betonar livets bräcklighet, och förmågan att rädda liv. Hjärt-lungräddning är en metod som kan lura döden.

“Denna dagen, ett liv”, myntade en gång Thomas Thorild.

Kalle Strand, handledare på Ungdomsslussen i Falun, har sett dödens tentakler på nära håll.
– Det är otäckt när någon svävar i verklig fara, det gäller att man kan hålla sig lugn nog att börja ge hjälp, betonar han.

Olyckan förvarnar sällan sin ankomst. Den ibland mycket sköra tråd som skiljer liv och död åt försätts i vådligt svall. Kunskap kan vara en räddare i nöden.
Och lärande för livet har aldrig varit mer signifikant än när 112-dagen placerar räddande åtgärder i brännpunkten. Däribland hjärt-lungräddning.
Kalle Strand är handledare vid Falu kommuns individnära kraftinsats känd som Ungdomsslussen. Därtill finns också uppdrag som brandskyddsombud och militära åtaganden på 47-åringens digra CV.

Strand har i anslutning till såväl yrkesliv som privata upplevelser fått erfara allvarliga tillbud hos medmänniskor.
När allt som är viktigt plötsligt är på riktigt.
– I en situation var jag och några kamrater med om att en person föll ihop och drabbades av upprepade krampanfall.
– Ett tillstånd som ofta gör den utsatte oxstark, vilket innebär en extra prövning att försöka hantera, lugna och framför allt placera denne i framstupa sidoläge, vilket vi dock lyckades med.

Den ruggiga incidenten fick glädjande nog ett resultat där livet stod som vinnare. Mycket tack vare att Kalle och kompani i ett laddat läge lyckades hålla huvudet kallt.
– Vi var två som fokuserade på den drabbade och en som kontaktade och konsulterade 112.
– Om man varit ensam på platsen hade det varit minst sagt lite körigt. Efteråt är man illa till mods, det smyger sig på en insikt om hur nära ögat det var och hur otroligt skört det här livet är ibland, utvecklar Kalle Strand i dämpat tonfall.

Tidigare närvaro vid händelser av mollstämd natur innefattar också en episod där utgången tragiskt nog var fatal.
Livet gick helt enkelt inte att rädda till följd av långt framskridet sjukdomstillstånd.
– Jag besökte en turistattraktion här i Dalarna när en man plötsligt kom springande, vilt gestikulerande och även om jag inte greppade de skärrade fraserna på tyska, så förstod jag att något var på tok.

Kalle slår snabbt följe med mannen, vilket leder fram till en närliggande bro. Där har en kvinna fallit till marken, och en hastig översyn visar att hon är medvetslös och ej har någon puls.
– Det är dimmigt och en på flera sätt ganska speciell miljö, vilket förstärkte den olustiga känslan, minns Kalle.
Han utför hjärt-lungräddning enligt föreskriven metod – 30 bröstkompressioner följda av 2 inblåsningar.
En ihärdig kamp som tyvärr inte leder till några livstecken, och en man som visar sig vara kvinnans pappa yppar att Kalle kan ge upp. Hon har långt gången cancer och levde, som det heter, på lånad tid.
– Jag fortsatte ändå tills ambulansen anlände. Man ger liksom inte upp hoppet om livet, säger Kalle Strand.

Han utvecklar:
– Här var det tråkigt nog för sent att göra något. Men det viktiga att bära med sig är att man inte slutar, att man håller fokus och kämpar på.
Han riktar beröm i riktning mot Falu kommun som arbetsgivare – att det inom organisationen finns fungerande rutiner för utbildning i hjärt-lungräddning.
– Min erfarenhet är att det sköts riktigt bra i Falun, att det behandlas med det allvar det förtjänar.
– Ingen vill hamna i en situation där det krävs, men det är så viktigt att vara förberedd om så ändå sker. Att sedan stå där och vänta på ambulansen är nästan filmiskt, minuterna känns som en evighet.

Publicerad i Annonsbladet Dalarna vecka 10 2020.

Dela på facebook
Facebook

ANNONS

Reporter

ANNONS

ANNONS