Förra veckan hade han frivecka och kunde då ägna tid åt sin spektakulära konstnärshobby i steampunkstil.
En av fördelarna med skiftarbete.
Men nu är den tiden kanske förbi.
Magnus, likt ytterligare 439 personer på bruket, drabbas när beslutet att lägga ned hela fabriken nu blir ett faktum.
Facket jobbar på med förhandlingar för att få till bra avtal.
Man hoppas alltjämt att en ersättningsindustri etableras, för att undvika massarbetslöshet.
Hur ser du på det hela, Magnus?
– Det väl klart att det på det stora hela är en tragedi. Men på ett personligt plan ser jag positivt på det.
– Jag har letat efter en chans att göra någon annat, och nu tvingas jag till det. Har dock trivts på KP, hade det funnits kvar så hade jag varit kvar.
Han fortsätter:
– Nu får man en kick framåt. Jag har gjort papper i 20 år, så det kanske är dags för något nytt.
Johansson konstaterar dubbla känslor i och med att han nu är aktiv som jobbsökande.
– Det är ju ett gissel i sig, men jag känner att det kommer att lösa sig. Visst, man har haft trygg inkomst och vet vad man ska göra på dagarna. Kanske att vissa bitvis vantrivts lite i alla fall, men det har jag inte gjort. Har haft fina år.
Magnus säger att han upplever det som att fler har den känslan – allt är inte katastrof.
Att många är förhållandevis positiva.
– Det var nästan det första man tänkte på när man fick beskedet, att nu blir det nattsvart och superdeppigt. Men det har det inte varit.
– Vi har ju självklart pratat om det, och man vet ju aldrig helt och hållet hur folk känner innerst inne, funderar en ödmjuk Magnus.
Hoppet om en eventuell ersättningsindustri ser han inte som en lösning just nu.
– Det kommer ju i så fall att ligga flera år framåt i tiden.
– Och jag sitter lyckligtvis inte i sjön rent ekonomiskt för att jag blir av med jobbet.
Magnus har redan sökt andra jobb och väntar nu besked huruvida han kallas till anställningsintervjuer.
– Det finns jättemycket jobb ute, men de flesta kräver speciell utbildning. Och säljare skulle jag aldrig bli.
– Drömmen vore inom industrin. Jag tycker om den sortens jobb, att man jobbar och sedan är ledig. Att man inte tar med jobbet hem. Det är viktiga kriterier för mig. Det är ganska skönt att inte behöva jaga ett specifikt jobb.
Magnus har inga uttalade planer, men tycker att det vore kul att testa något annat.
– Pappersbranschen har gått utför länge, så man har haft anledning att fundera hur det skulle bli. Men jag har trivts jävligt bra på KP, samtidigt som man känt på sig att det lurat något i vassen.
När sms med länk till ett digitalt möte landade från företaget var det första gången information förmedlats på det sättet.
Magnus, och sannolikt många med honom, förväntade sig besked om eventuell nedläggning av en pappersmaskin.
Inte att hela bruket skulle gå i graven.
– Sammantaget ändå en hyfsat positiv tid efter beskedet. Dock snackas det nu mycket om att det dragit ut på tiden något fruktansvärt, och man undrar vad som händer med oss. Det har tagit lång tid, tycker många. Jag också.
Han fortsätter:
– Utgången är given, men man vill veta på vilka premisser och hur allting kommer att ske.
Informationen är knapphändig, vilket gör att det under tiden lätt skapas rykten.
– Att sväva i ovisshet är jobbigast. I en pandemi dessutom, avslutar Magnus Johansson.
Men så kom beslutet: Förhandlingarna är klara och 340 blir uppsagda.
Hur känns det nu när det är svart på vitt?
– Jag vet inte så mycket än. Har fått lite info från en kollega. Av det jag fick höra får jag nog säga att jag är nöjd. Eftersom det är andrahandsuppgifter avstår jag från att gå in i för mycket i detalj, men en viss ekonomisk kompensation fick jag i form av ytterligare tre månaders uppsägningstid (totalt nio), säger Magnus Johansson bara timmar efter beslutet kom på tisdagsförmiddagen.
