– Vi är vuxnare rent socialt och har kanske lite bättre koll på oss själva som individer, men det är verkligen inget som hörs i musiken. När vi spelar känns det som samma gamla tajta gäng, säger vokalisten Martin Westerstrand Skans.
I nittiotalets mitt födde Göteborg en fyrhövdad hardcorebest som skulle bli känd som Lok.
Bandnamnet anspelar på bandets mullrande hardcoretolkning, vilket svenska folket 1998 blev varse via allsångsvänliga “Lok står när de andra faller”, den svallvågande “Skrubbsår” och furiösa tarmtumlaren “Lokpest”. Moshpitpanoraman utspelades på bland annat Valhall i Falun, där kvartetten spelade med Ludvikas gamla hardcorehjältar i Wicked.
Det våldsamma gunget satte såväl ungdomar som rutinerade rocksvin i självsväng.
Brygden toppades av Martin Westerstrand Skans tonsillsmassaker och svenska texter avlade i lika delar stöddig poesi, humor och innerliga avhandlingar. Sommaren 2019 har dessa alltjämt en framskjuten position i minnet och sinnet hos sångaren.
– Det känns som att vi varit ifrån replokalen kanske ett halvår. Jag kunde texterna bättre än jag kan texterna till Lillasyster, som vi spelat med hela tiden i den nästan tjugo år långa pausen. Helt sjukt egentligen, skrattar Martin.
– Jag har liksom vuxit bredvid låtarna på något sätt, vilket paradoxalt nog gett mig mer förståelse för vad jag skrev då. Det är lite roligare nu, på något sätt. Lurigt det där.
Den melodiska ådran i “Barnbok” och “Natten till i morgon (den här är till dig)” cementerade Lok som en kvartett med både trubbig intensitet och intellekt. Förstnämnda styckes lyrik deklarerar “Som i en barnbok berättar jag om pojken som var som de andra/men krasst sett var han lite stel på ett mjukt sätt/inte på något sjukt sätt/han var med i lekar och spel/men han blev aldrig riktigt utsedd”.
En emotionell blydagg rakt i hjärtat, och låten tillhör tillsammans med elva andra spår bandets debutalbum titulerat “Naken, blästrad och skitsur”. Ett alster som frigjordes 1999, och alltså fyller 20 år.
– Jag älskar plattan och är sjukt stolt över den. Den har fått ett eget liv och är en egen entitet på något sätt, som en gammal kompis som man älskar och fortfarande kommer överens med.
Och nu återförenas Lok för att fira detta.
Och nu ska de lira på Peace & Love i Borlänge.
Och nu… jävlar?
– Det är i sommar det gäller. Det är en relativt kort period av gig där vi skall leverera rocksmörj till Sverige igen. Kort men hårt.
– Vi är ett ännu bättre liveband i dag. Vi har ju landets bästa instrumentalister och ovanpå det har min röst ju blivit äldre. De som hört oss produktionsrepa tycker det låter ännu bättre med Martin den äldres röst på det redan makalösa livebandet grabbarna är och alltid varit.
Att som åhörare vänta sig något annat än en överkörning är sannolikt dumdristigt. Dubbelknutar på pjucksen, stretching av knarrande knän och halvrädda höftböjare torde vara klokt.
Martin Westerstrand Skans, Thomas Brandt (gitarr), Daniel Cordero (bas) och Johan Reivén (trummor) bjuder upp till dans.
Har du någon personlig favorit på plattan, som alltid får blodet att pumpa lite snabbare?
– “Tommys ponny” är förbannat rolig att köra. Jag älskar fan att köra den låten live!, ryter vokalisten.
Mer av den varan är att räkna med fredag den 5 juli.
Vem är det som står kvar?
Publicerad i Annonsbladet vecka 24 2019.
