Långmila minnen

Möter en miljöbov nästan varje morgon. Han kör en Volvo av äldre årsmodell som till sin exteriör är snarlik de kullsyskon som förr stått parkerade framför min bostad.

Den har lister och krom, gissar att den har ratt av bakelit, klädsel i galon och dess kulör kan en gång ha varit Californiavit.
Påfallande ofta syns ofta yngre syskon från samma Göteborgsbaserade familj längs min färdväg. Några måste beskrivas som fyrkantiga, andra har en en markerad “näsa” med syfte att mildra effekterna av en kollision.

Nostalgiska tankar ställs mot ökad insikt om att vår miljö bättre bör vårdas. Till trotjänarnas fördel talar att det förflutit sådär 50 år sedan de tillverkades. Tillåter mig att tvivla på att min halvmoderna miljöbil kommer att uppnå en så aktningsvärd ålder.

Du, jag och alla andra måste göra klokare val för att värna om vår miljö. I min verklighet så vill nästan alla göra sitt absolut bästa. Vi, åtminstone jag, känner att vägledning behövs.
Budskapet att alla borde köra bättre bilar, helst sådana som går på batteri, har gått fram.

Många vill, men inte alla kan. Upplever att folk med fel plånbok löper en oförtjänt risk att framstå som miljöbovar.

ANNONS

SENASTE LOKALA NYHETER

Gamla Bettan har just genomgått den hälsotest som krävs för fortsatt trygg framfart till fromma för, såväl för sin förares bästa som för hans medtrafikanters.
Fler tåg följer tidtabeller. Färre väljer att vaccinera sig mot tropiska sjukdomar.
Lyssnar gärna på Miss Li. En del av förklaringen står att finna bortom ord och toner.