Långmila minnen

Möter en miljöbov nästan varje morgon. Han kör en Volvo av äldre årsmodell som till sin exteriör är snarlik de kullsyskon som förr stått parkerade framför min bostad.

Den har lister och krom, gissar att den har ratt av bakelit, klädsel i galon och dess kulör kan en gång ha varit Californiavit.
Påfallande ofta syns ofta yngre syskon från samma Göteborgsbaserade familj längs min färdväg. Några måste beskrivas som fyrkantiga, andra har en en markerad “näsa” med syfte att mildra effekterna av en kollision.

Nostalgiska tankar ställs mot ökad insikt om att vår miljö bättre bör vårdas. Till trotjänarnas fördel talar att det förflutit sådär 50 år sedan de tillverkades. Tillåter mig att tvivla på att min halvmoderna miljöbil kommer att uppnå en så aktningsvärd ålder.

Du, jag och alla andra måste göra klokare val för att värna om vår miljö. I min verklighet så vill nästan alla göra sitt absolut bästa. Vi, åtminstone jag, känner att vägledning behövs.
Budskapet att alla borde köra bättre bilar, helst sådana som går på batteri, har gått fram.

Många vill, men inte alla kan. Upplever att folk med fel plånbok löper en oförtjänt risk att framstå som miljöbovar.

[YouPlayPlaylistPlayer video="2847" floating="3" ap mute pl=764 nt=10]
Facebook

Populärt på webben

Reporter

Snabblänkar

ANNONS

Läs senaste numret av Lokalt i !

Artiklarna i E-tidningarna går även att lyssna på!

ANNONS