Den 6 augusti för 72 år, 1948, sedan slog den 28-åriga Henry Eriksson till vid olympiska spelen i London.
I ett riktigt skitväder lyckades Krylbosonen vinna 1 500 meter på Wembleys kolstybbsbana och bli nationalhjälte.
Tiden var 3.49,8 och Henry sprang i mål strax före landsmannen Lennart Strand.
Henry är för övrigt den hittills ende svensk som vunnit OS-guld på den klassiska distansen.
Henry, som föddes den 23 januari 1920, hade tränat hårt för att kunna prestera på det första OS efter andra världskriget.
Och presterade gjorde 28-åringen, som då tävlade för Gefle IF.
Debuten i landslaget gjorde Henry två år tidigare i Finnkampen och under 1946 var han även med på Europamästerskapen i Oslo. Där blev det silver efter Lennart Strand.
Karriären inleddes med fotboll i Krylbo IF, men det var i friidrott han skulle lyckas.
Dock var det stav-, längd- och höjdhopp inledningsvis och av en slump började Henry springa 1 500 meter. Det saknades nämligen en löpare på den distansen när KIF:s juniorer skulle möta By IK i en friidrottsmatch.
Men en lyckad insats (4.43) gjorde att Henrik fick smak för distansen.
Sommaren 1940 vann han DM-guld på distansen i Leksand och när han gjorde ”lumpen” i Gefle samma år valde Henry att tävla för Gefle IF.
Han återkom dock till moderklubben 1943, som då var en framgångsrik klubb.
I början av 1944 flyttade Henry till Gävle och började arbeta som brandman. En ort som han sedan blev trogen fram till att han gick bort 2000, 80 år gammal.
Totalt tog Henry Eriksson fyra SM-guld och dessutom två silver och två brons på bana och i terränglöpning.
När Sverige 1956 genomförde OS för ryttare var Henry Eriksson en av tre som tände den olympiska elden.
Han var också under en tid ordförande inom friidrotten, fotbollen och huvudstyrelsen för Gefle IF och var en av de som såg till att kommunen byggde Gavlestadion 1984.
