Onsdag eftermiddag i skuggan av Dalahästen. Inlämning av lottokuponger står på schemat. Siffrorna på de 14 kuponger som lämnas in har varit desamma i 35 år. Tio av dem som valt sina siffror har bänkat sig kring kaffebordet.
Framgångarna på spelet har uteblivit, men de intygar unisont att de ändå känner sig som vinnare. Ingrid Hedberg sätter ord på känslan.
– Vi har vunnit gemenskap.
Siffrorna har alltid varit desamma och rutinerna själva spelandet klaras av på nolltid. Återstoden av de tre timmar träffarna normalt brukar ta ägnas åt samtal. För en utomstående känns det ofta som parallella sådana förs.
Trots att födelsedagar numera har en åtta först så känns karaktärerna från skolåren igen.
Inger Eriksson (Krång) koms av klasskamraterna ihåg som “bra Lucia, hon hade så vackert hår.
Dagny Sund (Sundin) beskrivs som “lågmäld och lite blyg”.
Den samlade bilden av Ingrid Hedberg (Norberg) summeras “duktig att sjunga och spela”.
Birgitta Andersson (Sjödin) anser att hon “inte gjorde något större väsen av sig”. Instämmande nickar kan spåras kring kaffebordet.
Ingegärd Fredriksson (Eklund) och Gun Karlsson (Sundin) kan av en utomstående upplevas som en aning bestämda. Försiktiga nickar bekräftar dessa misstankar.
Ulla Lundh (Lindgren) beskrivs som en idrottstjej.
– Hon var förjäklig på 60 meter, minns Rolf Nilsson, som av klasskamraterna då och nu beskrivs som “busig men inte störande”.
– Det var mitt sätt att försöka komma i nära kontakt med tjejerna, erkänner han då preskriptionstiden löpt ut.
Bernt Almevid (Andersson) bekräftar omdömet som “en glad skit”.
– Jag kollar in dödsannonserna i Annonsbladet och om jag inte är med där så kör jag på, skrattar han.
Gert Månsson är ett år äldre än sina klasskamrater. Åldermannen förvaltar sin ansvarsfulla roll genom att skjutsa några av damerna/tjejerna till träffarna.
7B var den första klassen som fick gå i den då, 1952, nybyggda Skogsbo skola. Några av dem har en gemensam historia som sträcker sig längre än så.
– Några av oss gick småskolan i Mångsbo. Årskullen, födda 1939, var så stor att några gick till skolan på förmiddagen och andra kom på eftermiddagen, minns Ingrid Hedberg.
Då delade de skolbänk, numera samlas de kring samma kaffebord i skuggan av Dalahästen.
Publicerad Annonsbladet Dalarna, Avesta/Norberg v50
