”Det kommer en bil!”
Perra ropade och snabbt drog vi undan målen.
Om vi nu ska kalla det mål, ett par stövlar på ena sidan och någon form av lådor på den andra.
Det är 70-tal och vi befinner oss i Kumla kyrkby söder om Sala.
Vintern har anlänt och tillsammans med mina kamrater spelar vi landhockey på Parkvägen.
Det var många år innan tv:n hade slagit igenom och någon dator hade vi aldrig sett – om det ens fanns någon på marknaden.
Tv-spelet var knappt uppfunnet och alla prenumererade på den lokala morgontidningen. Det var där vi fick reda på vad som hade hänt i kommunen och i världen. Plus då om man kollade in TV-nytt, Rapport och Aktuellt.
Men det tänkte inte vi som spelade landhockey på, 70-talet var så annorlunda jämfört med i dag. Informationsflödet var inte ens i närheten av hur det är i dag och det som stod på sportsidorna i morgon- och kvällstidningen var vad de heter – nyheter.
Och att vara inne var ute så att säga. All ledig tid tillbringades utomhus och det var inte ens säkert att man fick vara med sina kompisar inomhus. Ofta sa våra föräldrar ifrån, något jag är tacksam för idag.
Det hände dock att vi ibland fick sitta inne och spela Risk eller Monopol.
Skötte man sig inte blev det utegångsförbud och det var en katastrof.
Då missade man all spontanidrott, all lek och all social kontakt.
Jodå, det hände även mig och jag minns hur förbannat tråkigt det var att inte ha något att göra på pojkrummet.
Det var tur att serietidningen Buster fanns, tillsammans med Benny Guldfot och Super-Mac drömde jag om att bli fotbollsproffs.
I dag är det annorlunda, spontanidrotten är inte vad den har varit även om skateparker och fotbollsplanerna många gånger är välfyllda.
Nu är det tv- och dataspelen som dominerar.
Och aldrig har jag stött på ett gäng landhockeyspelande ungdomar när jag kört runt med min bil.
Var det bättre förr? Både ja och nej.
Jag är ändå glad åt att jag växte upp på 70-talet och att jag slapp alla dessa sociala medier och allt spelande.
Uppväxten i Kumla kyrkby var på många sätt underbar och kärleken till att idrotta och sport kan jag tacka all tid vi tillbringade utomhus.
Men hade jag varit ung i dag hade jag likt många andra ”fastnat” i datavärlden och spelandet.
Att gå omkring och säga ”att vi var minsann duktiga när vi växte upp, vi var aldrig inne och lekte” håller inte.
Allting har sin tid.
Straffet för att vara olydig var utegångsförbud – numera kanske det är innegångsförbud som ska gälla. Ja, alla ni som har tonårsbarn vet hur jobbigt det är att få dessa att lämna dataskärmen.
Ja, det gäller för övrigt oss vuxna också, som likt ungdomen fastnat i sociala mediers grepp.
Och faktum är att senast jag var med om spontanfotboll var på en strand i spanska Calpe (bilden ovan) för snart tio år sedan.
Kanske är det så att det ändå var bättre förr…
Hetast just nu.
Nu startar hockey-VM!
Kallast just nu.
Zlatan missar fotbolls-EM…
