– Jag vill få fler att förstå att man måste betala för att få kvalitet och en hållbar produkt, säger han. Joachim Segerstedt arbetade på en PR-byrå när han vid ett besök i Berlin råkade hamna på ett litet kaffeställe.
– I ena hörnet stod en kafferost och kaffesäckar var utspridda på golvet. Det fanns en espressomaskin och fullt med folk fastän de inte hade några sittplatser.
– Jag kände att det var något sådant jag ville göra i stället, fortsätter han.
När han väl börjat berätta för vänner om sin dröm, så började den också förverkligas.
– En kompis ringde och sa att han hade en lokal på Söder som skulle passa som kaffebar, så då bestämde jag mig bara: “Okej, jag gör det”, berättar Joachim.
Nästa steg kom när en stamgäst talade om att han hade ett kafferosteri i Gustavsberg som Joachim kunde få göra ett studiebesök på.
Efter besöket blev han ännu mer övertygad. Dagarna ägnades åt kaffebaren, kvällarna åt kafferostning.
När familjen utökades med en dotter blev det också lämpligt för Joachim och sambon Terez att skaffa hus. De valde för tre år sedan att flytta till Säter där Joachim tillbringat många somrar vid familjens gård i Lerviken.
– Det var min farfar som köpte den på 1940-talet som ett ställe att fly under nazisterna om de skulle komma, berättar han.
Joachims farfar hette Torgny i förnamn och satt i Svenska akademin. Farfarsfar – som också hette Torgny – var chefredaktör för Göteborgs handels- och sjöfartstidning och en person som är känd för att tydligt ha tagit ställning mot nazister.
Men det var inte i Lerviken som den unga familjen Segerstedt bosatte sig i Säter utan mitt i stan, två kvarter från det som sedan skulle bli Joachims nya arbetsplats, gamla snickerifabriken.
– Man tror att allt är nära i Stockholm, men här kan jag ju gå till förskolan, affären och jobbet och jag sparar flera timmar per dag på att slippa pendla, säger Joachim.
I fabriken har han nu sedan 1,5 år drivit Gamla snickeriets kafferosteri där han rostar flera sorters kaffe. De olika rostningarna säljs sedan till caféer, restauranger, kaffehandlare och till en del privatpersoner, främst i södra Dalarna.
Gamla snickeriets kafferosteri håller till i Säters snickerifabriks gamla lokaler. Foto: Ola KlingHittills har det inte varit alltför lätt att få dalfolket att betala för Joachims hantverkskaffe.
– Kaffet prioriteras sällan, säger Joachim.
– Men jag vill bidra till att standarden höjs och att fler ska få upp ögonen för att man måste betala för kvalitet och att det då också blir en hållbar produkt, fortsätter han.
För Joachim är det viktigt är kaffet är fullt spårbart till producenterna, att producenterna får tillräckligt betalt och att kaffet är ekologiskt.
– Då får man kvalitet på kaffet och det blir en hållbar handelskedja.
Går det att leva på ett kafferosteri i södra Dalarna?
– Jag hoppas det, men det tar tid – och inte blev det ju enklare av pandemin.
Hur ser du på framtiden?
–Kafferosteri är det roligaste jag vet, så jag hoppas att jag kan skapa en tillvaro och ett jobb som fungerar här. Och på sikt hoppas jag att det ska gå att anställa någon som kan hjälpa mig att packa och sätta på etiketterna, säger Joachim Segerstedt.
Fakta/Joachim Segerstedt
Ålder: 38 år.
Bor: I villa i Säter.
Familj: Sambon Terez och dottern Ada, tre år.
Yrke: Kafferostare.
Intressen: Mat och vin.
