”Sjung, för tusan, sjung!”
Jag sjunga?!
Ha, ha.
”Sittplats, ställ er upp, sittplats, ställ er upp.”
Motvilligt reser jag mig upp, men sjunger gör jag inte.
Möjligtvis när det blir mål.
Jag är inte den perfekta supportern. Inte ens nära.
Min tid på Johanneshov i Djurgårdens IF:s klack i början på 80-talet var inte så lång men jag var hängiven.
Då sjöng jag.
Kanske har det med ungdomen att göra, att känna den där hängivenheten mot sitt favoritlag?
Sången avtog, engagemanget också och numera är jag en så kallad ”hobbysupporter”. Det vill jag säga: Jag ser det mesta från tv-soffan.
Men kärleken till mitt lag finns där. Jag följer allt som händer i klubben, noterar nyförvärv och analyserar.
Det där med att hängivenheten till sitt lag avtar med åren stämmer dock inte. När jag senast besökte ”Hovet” för att följa mitt lag hamnade jag och familjen framför ett gäng herrar i 50-årsåldern.
De sjöng.
De älskade högljutt och de hatade än högre.
Ja, och de stod upp hela matchen.
”Sittplats, stå upp!”
Vrålade de i mitt öra.
Jag ställde mig upp, vågade inget annat…
Mitt motto är numera: Stora och viktiga matcher ska ses hemma i tv-soffan.
Helst ska det vara tillsammans med min 16-åriga son.
Då mår jag bäst.
I lugn och ro tittar vi tillsammans och några krav på att sjunga eller skrika finns inte.
Jag vet, det är tråkigt…
Många gånger har jag motvilligt dragit på mig en landslagströja och begett mig till en nära vän för att se en viktig landskamp i fotboll eller hockey.
Väl på plats är utrymmet i soffan hos vännen minimalt, det blir prat om annat än matchen och det ska drickas öl och ätas tilltugg.
Och när jag dricker någon öl behöver jag springa på toaletten och garanterat missar jag ett mål.
Dessutom blir det ofta fokus på domarens insats.
”Fan vad kass domaren är.”
Eller på någon spelare som gör ett misstag.
”Fattar inte varför han platsar!”
Ja, ni vet hur det brukar låta.
Ja, jag är en trist supporter och skulle alla vara som mig skulle sportvärlden vara mycket tråkigare.
Det har vi verkligen fått erfara under coronapandemin när arenorna gapar tomma i de stora, och små, matcherna.
Supportrarna behövs, de är nästan lika viktiga som utövarna.
Så tack alla ni som vecka efter vecka följer ert lag i vått och torrt.
För er skull hoppas jag det vi just nu är med om snart är över att ni åter kan fylla läktaren för att sjunga!
Hetast just nu.
NHL – eller ska vi säga Stanley Cup – är äntligen i gång.
Kallast just nu.
Tomma läktare…
