På Twitter skriver han om sina egen väg mot döden i obotlig cancer, och responsen från de 8 000 följarna visar att det finns ett uppdämt behov av samtal i ämnet.
Kanske har 46-årige Joachim Elsander lättare än oss andra att prata om svåra ämnen som döden, genom sitt yrkesval som pastor. Hans arbetsplats har varit sjukhuskyrka, som kanske mer än andra kyrkor möter kris, sorg och död.
– Där jobbar vi mycket med bemötande, att lyssna, med beredskap dygnet runt, förklarar han.
Ibland kunde det innebära mer jobb än vanligt, som på vilken arbetsplats som helst.
Joachim tänkte till en början inte så mycket på att han kände sig trött.
Men så kontaktade han i alla fall sin läkare.
Blodprov togs, som visade förfärligt dåliga värden, proverna togs om, med samma resultat.
Redan då såg läkaren att levervärdena var dåliga. Det blev röntgen direkt, som visade att gallvägarna var dåliga.
Det blev tal om transplantation, som tyvärr inte kunde genomföras, då cancern redan hade spridit sig.
Ett kallt bakslag, med en inte så bra prognos.
En operation som kanske hade gjort skillnaden på att leva eller som nu, att möta döden.
Cellgifterna som sedan sattes in gav bra resultat och sommaren flöt på med bland annat firande av 25-årigbröllopsdag.
Under hösten konstaterades metastaser och vätska i buken, som måste tappas varje dag. Nya cellgifter provades, men utan resultat. Runt jul, nyår blev det två veckor på sjukhuset.
Sedan en vecka har Joachim hjälp av palliativa teamet i hemmet. Där har han hela sin stora familj runt sig; hustrun Emma och barnen Lydia, Adrian, Hilda, Clara och Stina.
– Mitt hem är en avdelning med mig som enda patient, konstaterar han.
Så sent som förra helgen hade han boksläpp av sin bok, med titeln “På väg”. Den är skriven utifrån hans blogg, och boken spänner över åren 2013 och 2019. I boken berättar han också om sin cancer och den förestående döden.
På Twitter skriver han om sina dagar mot det oundvikliga. Något han till 97 procent får positiv respons på.
– Jag är extrovert och tycker om människor, och så får jag använda mina kunskaper när jag samtalar om döden.
– Jag har valt att se livet som två halvlekar och jag är tacksam för det jag har fått och varit med om i första halvlek.
– Med cancer hinner man reda upp alla relationer innan man dör och med bra relationer underlättar sorgearbetet för efterlevande, förklarar han.
Han skriver brev till barnen, som de ska ha med sig genom livet, när han inte finns längre.
– Det borde alla göra, tänker jag.
Han bäddar mjukt för sina nära och kära, men han då?
– Om de mår bra, mår jag bra.
Joachim är så otroligt lugn inför mötet med döden. Han vilar i sin tro – med hopp om uppståndelse. Den bär honom genom det som nu sker.
– Jag hade ju självklart velat vara kvar och sett mina barn växa upp och vara med på deras höjdpunkter i livet. Jag har accepterat mitt öde, även om jag har en dörr på glänt mot ett mirakel. Men det är ju som det är nu, jag har accepterat det, konstaterar han frankt.
publicerad i Annonsbladet Borlänge v 5 2020
