Irene Jonsson har förärats titeln “Årets Bjursing”. “Jag är verkligen oerhört hedrad över det här. Är så stolt och så lycklig att det känns ända ned i tårna”, framhåller hon.
Foto: Sonny Jonasson

Irene Jonsson utsedd till “Årets Bjursing”

BJURSÅS Irene Jonsson är “Årets Bjursing”. En lokal urkraft. Med puls i samma takt som naturens prakt i en historierik trakt. Vid sidan av titeln i sig föräras hon också en ekonomisk salut.

Bjursås Sparbank har utsett Irene Jonsson till ”Årets Bjursing 2020”. Bjursdräkten, sockenfanan, bygdehistoria och utställningar, textilt återbruk, föreningsdynamo – Irene och Bjursås är två element som färdas ytterst nära varandra.
Ett stipendium på 10 000 kronor tillfaller därav Irene, och därtill får hon bidra till att bestämma riktning för ytterligare 10 000 kronor som Bjursås Sparbank skänker till ett välgörande ändamål.

Destinationen för dessa pengar är bara ett av många tecken på att Irene Jonsson har det genuina jaget djupt förankrat i Bjursås.
– Jag funderade en hel vecka över hur jag ville tilldela pengarna.
– Och jag har nu valt att ge tillbaka pengarna till Bjursås Hembygdsförening. Min önskan är att de ska fungera som ett bidrag till att börja skapa en skrift om Bjursdräkten, ett samarbete med flera kunniga som resulterar i en dokumentation i ord och bild.

Bjursdräkten är en kulturell skatt för Irene Jonsson, stora delar av lokalbefolkningen och inte minst hennes nära kompanjoner i hembygdsföreningen. Hon berättar initierat och målande om en dräkt med långa anor och vars innersta värde är än viktigare än blott yttre attribut.
– Om jag skulle jämföra med dräkter på närliggande orter som exempelvis Svärdsjö, Gagnef och Rättvik, så är Bjursdräkten oerhört enkel.

Hon utvecklar:
– Viktigast för oss har varit att genom tiderna verkligen bevara de olika delarna och värna om det genuina i Bjursdräkten. Det finns en spännande historik i hur man från början använde helt hemvävda tyger, och hur stort det var när dåtidens gårdfarihandlare erbjöd tryckta tyger.
Irene förklarar hur delar av hantverkskunnandet förändrats och i viss mån försvunnit över generationsgränserna.
– Vi i min generation har inte samma kunskap att väva som de hade förr, säger hon och känner av en lätt bris från familjeträdet vars kopplingar till bygden och hantverk går långt tillbaka på 1800-talet.
– Men vi skapar dräkten så liknande gamla tiders varianter som möjligt utifrån de kunskaper vi har i dag, framhåller hon.

Gemenskapen i detta ges fysiska bevis mest överallt i Bjursås, och i synnerhet uppe vid gammelgården på Dössberget. Här bjuder Irene spännande inblick i då, nu och mycket däremellan och hon känner omgivningarna som sin egen ficka.
I symbios med flinka vänner i hembygdsföreningen – en förening vars sammanslutande förvärv satte sitt första sigill redan 1907 – har Irene Jonsson bland annat rekonstruerat en gammaldags brudklädsel med manér som är påfallande imponerande, och som finns att beskåda i den vackra parstugan på gammelgården.

Irene Jonsson är ”Årets Bjursing”. Och det är en dam med hjärtat evinnerligen tillägnat Bjursås (“jag gjorde en liten avstickare in till Falun när jag i min ungdom träffade min man, men vi var snabbt tillbaka igen”).
Hon bär hedersutmärkelsen – som 2013 även tillföll hennes hantverkssäkra mor Ester Nilsén samt Märta Nykvist och Karin Måg – med stolthet och glädje.
– Ja, jag är verkligen oerhört hedrad över det här.
– Är så stolt och lycklig att det känns ända ned i tårna, understryker Irene Jonsson.

[YouPlayPlaylistPlayer video="2847" floating="3" ap mute pl=764 nt=10]
Facebook

Populärt på webben

Läs senaste numret av Lokalt i !

Artiklarna i E-tidningarna går även att lyssna på!

ANNONS