ANNONS

Björn och Birgitta Kalén driver ett bokbinderi i Norberg.
Foto: Niclas Bergvall

I historiska Abrahamsgården i Norberg huserar Kaléns Bokbinderi

Det är trångt om utrymmet, det står lådor överallt och annat materiel fyller hyllorna. Här huserar ett par som flyttade från “storstan” till bruksorten med sitt företag och bohag.

Flyttlasset gick från Linköping till Norberg. Från en midre storstad till “lilla” bruksorten.
– Det var vår son Erik som fick oss att flytta hit, berättar Birgitta Kalén.
Vi befinner oss i historiska Abrahamsgården med anor från 1700-talet.
Det är här Kalens Bokbinderi har sin verksamhet sedan i höstas.
Trångt, men ändå mysigt i den gamla byggnaden.
– Här trivs vi, säger Björn Kalén med ett leende.

​ ​​​​​​​​​​​​​​

Det är mycket att göra, men paret tar sig tid och berätta om sin verksamhet.
– Visst är det mycket att göra, men vi älskar det här, säger Birgitta och ler.
Det finns inte så många bokbinderier i Sverige, ett tiotal gissar Björn.
– Ja, fler är det nog inte. Kanske kommer yrket också att försvinna i framtiden, det är inte många som utbildas, berättar Björn.
Att han skulle bli bokbindare var ingen självklarhet även om Björns pappa började som lärling i yrket för 90 år sedan, 1930.
– Jag jobbade bland annat inom militären, men 1975 tog jag över företaget från min pappa, berättar han.

När Björns pappa klev in som lärling fanns det 15 bokbinderier bara i Linköping, men tiden förändras.
Björn och Birgitta har sedan flera år passerat åldern för pension, men några planer på att få leda dagar har de inte.
– Nej, vi kommer att köra på några år till, påpekar Björn.
Bokbinderi betyder förstås mycket jobb med händerna och när Annonsbladet är på besök är det bland annat präglingstryck och spridlimning som gäller.
– Vi har många jobb från statliga verk, kommuner och kyrkor. Bland annat protokoll- och arkivbindning, berättar Birgitta.
Men en hel del privatpersoner vill ha böcker och tidskrifter inbundna.
– Vi är fullbokade till mars, men ofta är det så att privatpersoner som kommer till oss har haft tidskrifter liggande hemma i flera år. När de kommer till oss för at få dem inbundna brukar de kunna vänta någon månad till, berättar Björn.
En liten rundvandring i de små pittoreska rummen kan innebära en känsla om att det är lite rörigt, men det är en organiserad rörighet.

Björn berättar om maskinerna som används, olika beställningar de har och att de under julmarknaden hade många besökare.
– Det var kul, många var nyfikna och kom in och tittade, säger han.
Mycket görs för hand och en hel del bokryggar sys.
– Vi gör inga stora upplagor, oftast 10-20. Men det händer också att det bara blir ett par, säger Birgitta medans hon spridlimmar.

Hur mycket jobbar ni?
Björn och Birgitta tittar på varandra.
– Vi jobbar mycket. Men vi börjar sju på morgonen och slutar fyra. Det gäller även lördag och söndag, säger Björn.
– Men vi är aldrig osams, påpekar Birgitta med ett leende.
En del ovanliga beställningar dyker upp, bland annat en aligator!
– Det var en kund som kom in med en askkopp med uppstoppade alligatorhuvuden. Ett av huvudena hade gått sönder och hade dessutom tappat en del tänder. Då fick jag både vara tandläkare och hjärnkirurg, skrattar Björn.

Abrahamsgården ägs för övrigt av sonen Erik, som också har en antikaffär i byggnaden intill.
– Vi trivs bra i Norberg och visst var det en omställning att flytta hit. Flytten blev dock lite jobbig eftersom vi flyttade både företaget och boendet hit. Men det är fantastiskt att få jobba i den här miljön och det har faktiskt funnits en bokbinderi på gården tidigare, berättar Birgitta.

Dela på facebook
Facebook

ANNONS

Reporter

ANNONS

ANNONS