ANNONS

“Drömscenariot är att vi nu öppnar upp för en större diskussion om ensamhet och vad som kan följa i dess kölvatten”, säger Conny Sohlberg, Fonus, apropå projektet “Djuränklingar”.
Foto: Sonny Jonasson

Husdjurens kärlek ska råda bot på ensamhet

Ensamhet. Fysisk och känslomässig tomhet som plågar individer i alla åldrar. Inte minst äldre.

Därför fortsätter Fonus och Djurskyddet förena fyrfota fränder utan sällskap med människor i samma situation.
Fundamentet stavas omtanke, kärlek, livskvalitet och hälsa.
– Det här gör verkligen skillnad, berättar Conny Sohlberg som är Fonus kundområdeschef i Dalarna.

Det med många skopor värme matade initiativet såg dagens ljus för i runda slängar ett år sedan.
Och har haft så stärkande effekt att kuggarna i arbetets innersta nav nu utvecklar det hela.
Projektet “Djuränklingar” får därför ytterligare en kärleksfull knuff med hopp om välmående som mål och medkänsla som motor och mening.

Conny Sohlberg, kundområdeschef för Fonus i Dalarna, återger den av bekymmersam statistik präglade bakgrunden till det hela.
– När människor mister en livskamrat uppstår det inte sällan ett tomrum i flera avseenden.
– Vi har märkt att de sociala kontakterna blir färre och att ensamheten tilltar. Pandemin innebär ju även en extra negativ påverkan i form av isolering, redogör han.
Som direkt motvärn till denna ensamhet har Fonus i samarbete med Djurskyddet och Hundstallet förmedlat ägarlösa husdjur till kärleksfulla hem hos människor som drabbats av oönskad solitär.

Sohlberg utvecklar kring ett smidigt regisserat förfarande som etablerats över tid.
– Djurskyddet och Hundstallet är nationella verksamheter som visar sig i positiva åthävor på regional och lokal nivå.
– Låt säga att de har en ensam katt i Helsingborg som behöver nytt hem. Då styr vi det hela via matchning och säker transport så att just denna katt kanske hamnar hos en person i Falun.
Stegen från förhoppning till verklighet är berömvärt kort, då Fonus på sin webb tämligen omedelbart upplyser om möjligheterna i en empatiskt förankrad strategi.

Han utvecklar det stora i att med en sådan här satsning faktiskt kunna göra skillnad på riktigt för människa och djur.
– För Fonus del kan jag framhålla att vi är medlemsägda och i våra stadgar stipuleras att vi ska försöka göra skillnad i positiv riktning.
Vilket av såväl Conny med kollegor samt samspelsaktörer omhuldas i vad som nu kan beskrivas som “Djuränklingar 2.0”.
Detta i form av att både behålla och bredda grundkonceptet. Man ämnar nu i högre grad presentera upplägget för personer som lever i ensamhet, och sedermera sträva efter att berika dessa med en pälsbärande kompis.

En kompis som utan riktade insatser kanske annars skulle avlivats.
– Vår förhoppning är att fler beslutar sig för att haka på det här. Bara att vi nu har fått i gång detta känns stort.
En målbild manifesterad i möjligheternas magi hägrar.
– Drömscenariot är att vi nu öppnar upp för en större diskussion om ensamhet och vad som kan följa i dess kölvatten, säger Conny Sohlberg med eftertryck.
– Det är ju det här man vill åstadkomma, att något verkligen händer. Något som har utgångspunkt i hjärtat. Och som leder till ett lite rikare liv för de som plågas av den här ensamheten som tyvärr är ständigt aktuell.

Expertis i sammanhanget vidimerar dessutom att avsaknad av nära relationer är hälsofarligt.
Här omnämns ökad risk för konsekvenser som att utveckla hjärt-kärlsjukdomar, stroke och demens. Sohlbergs påtagligt autentiska vision i att skapa större samhällseffekt via anslaget i “Djuränklingar” har därtill statistisk bäring.
Siffror som vittnar om vånda.
Siffror som vill vändas till värme.

I ett helhetsperspektiv är antalet äldre – i hela landet såväl som i länet – utan livskamrat alarmerande många.
När dalfolket i fråga lämnar lägesrapport ur livets innersta är utfallet oroande.
En Sifo-undersökning visar här följande verklighet:
• 12 procent känner sig ofta eller alltid ensamma.
• 19 procent har inte en nära vän att höra av sig till.
• 48 procent menar att man är mer ensam i dag än när man var yngre.
Som kontrast hittas personer med sällskapsdjur, där blott 7 procent ofta eller alltid känner sig ensamma.
På detaljnivå syns också ett mönster i att ensamheten i än högre grad drabbar män utan livskompis, då undersökningar visar att kvinnor ofta uppbär tillvarons tydligaste sociala delar.

De såväl individuella som samhälleliga värden som under projektet Djuränklingars försyn upphöjs är bevisligen i flera led enorma.
Conny Sohlberg har själv en livsteckning där väna penseldrag färgsatt dåtida dagars fröjder via den eteriskt suveräna närvaron av en liten misse.
– I min barndom hade vår familj en katt som fick namnet Moa. Hon blev liksom min, på det där sättet som djur ibland tycks välja människa att ty sig till.
– När jag längre fram i livet skaffade flickvän, i dag min fru, blev Moa svartsjuk och visade detta titt som tätt fram tills att hon blev gammal och taggade ned lite. Först då accepterade hon Linda. “Okej då, du får väl vara med du också”, skrattar Conny.

 

“Djuränklingar”
• Ett samarbete mellan Fonus och Djurskyddet som hjälper sällskapsdjur till
nya hem och familjer.
• I spåren av pandemin lämnas dessutom tusentals
sällskapsdjur ensamma och fler än någonsin behöver nya hem.
• På fonus.se/djuranklingar hittas bilder på och information om de
djuränklingar som just nu söker nya hem.
• I Vita Arkivet finns därtill möjlighet att berätta vad man vill ska hända med sitt sällskapsdjur vid en bortgång.
(Källa: Fonus).

Dela på facebook
Facebook

ANNONS

Reporter

ANNONS

ANNONS