Håller du på ett lag?
Hur viktigt är det att just ditt lag vinner?
Att hålla på ett lag betyder mycket, känslor som svallar över och känslor som får en glad.
Det kan också vara en plåga beroende på hur det går.
I min ungdom hade jag ett favoritlag i alla europeiska länder och det handlar förstås om fotboll. Det var svårare med hockey, hade inte lika bra koll där – precis som det är i dag.
Belgien: Anderlecht.
Italien: Juventus.
Polen: Wisla Krakow.
Spanien: Real Madrid.
Och så vidare.
I England var, och är det, Manchester United.
Varför vet jag inte, förmodligen var det någon i min omgivning som påverkade mig.
Jag håller fortfarande på United. Byta lag ska man nämligen helst inte göra.
Men det har jag gjort i hockey och anledningen var Christer.
När jag började årskurs 7 bytte jag från en liten till en stor skola.
Hamnade i samma klass som Christer, som jag tyckte var häftig.
En glad kille som alla gillade.
Och han höll på Djurgårdens IF.
Därför bytte jag från Brynäs IF till laget från Stockholm…
Larvigt så här i efterhand, men då kändes helt rätt.
Nu skriver vi 2020 och jag följer mitt Djurgårdens IF intensivt, men med en balans.
Vinner Djurgården blir jag glad – förlorar de skakar jag av mig det på 30 sekunder.
Detsamma gäller i sporten fotboll, det trots att “Järnkaminerna” i fjol fick ta emot guldmedaljer.
Jag ser fotbollen, eller ishockeyn, som en helhet. Skulle “Bajen” vinna mot DIF med 1-0 efter en cykelspark från mittlinjen kan jag njuta.
För mig är fotbollen, eller ishockeyn, alltid större än att hålla på ett lag.
Även om DIF är mitt lag skiter jag egentligen i om de vinner eller förlorar.
Samtidigt kan jag sakna den där hängivenheten som många i min omgivning har. Kanske är det så att vinnarskallen har runnit av mig.
Manchester United är mitt lag i Premier League och det var det även innan Premier League blev Premier League 1992.
Det visste även min omgivning när jag var elva år och när bekanta till mina föräldrar reste till Manchester i mitten på 70-talet köpte de en Manchester United-jacka.
Röd var den, klubbmärket till vänster på bröstet och på ryggen stod det Manchester United.
Fasen vad snygg den var.
En envis Niclas ville förstås snabbt visa upp den för kompisarna.
“Var försiktig nu.”
Påpekade min mamma och då menade han först och främst den nya jackan.
Jackan åkte på, kastade mig på cykeln och snabbt begav jag mig till skolan där jag visste att kompisarna hängde denna sena eftermiddag.
Hoppade av cykeln och noterade då att “Lillen” och Jonny satt uppe i ett träd.
Klättrade upp, men han bara upp en liten bit innan jag fastnade i en gren och rev upp hela jackans framsida…
Cyklade snabbt hem för att få “tröst” av mamma – som tittade ilsket på mig, slet av mig jackan och kastade den.
Denna historia tog från start till slut sju minuter.
En histortia jag burit med mig i alla år och varje gång jag med bil åker förbi skolgården och trädet (som står kvar) påminns jag om när min fantastiskt vackra United-jackas korta existens tog slut.
Men United finns kvar i mitt hjärta, må hända med lite sorg.
Hetast just nu.
Vi kan trots allt se en liten ljusning i eländet. Ändock liten.
Kallast just nu.
Stockholms Fotbollförbund som inte tar corona på allvar och ville köra på för fullt med all fotboll. Till slut blev det dock bara ungdomarna som fick starta sina serier, men det betyder ändå tusentals med matcher varje helg.
