I Thomas Abrahamssons verkstad samsas bilar av olika modell och i olika grad av renoveringsbehov. När man kliver in genom dörren möts man av ramen till en A-ford och en Amilcar som fått ny kaross.
Lite längre in finns fler unika bilar, eller vad sägs om en handbyggd Volvo PV cab eller en Buick Skylark från 1953. Samtliga har fått eller ska få handpåläggning av Thomas eller någon av hans medhjälpare.
I ett förråd visar Thomas upp det som beskrivs som Sveriges största renoveringsprojekt – Futurliner nummer 8. Bussmodellen tillverkades i endast tolv exemplar. För drygt ett år sedan fick Thomas ta över ansvaret för projektet och är den som plåtmässigt ska återge bussen dess forna former.
– Det är som att helrenovera sju personbilar på raken, säger han för att ge en uppfattning om jobbets storlek.
Orderboken är fylld för de närmsta åren. Kunderna kommer till största delen från Skåne, Mälardalen och Dalarna.
Men det är inte vilken bil som helst som släpps in. Det ska vara speciella bilar för att de ska få passera in genom garageporten till hans firma Abris Auto Body.
– Det är passionen som styr, säger han medan han fingrar på kaffekoppen.
Något hopplöst projekt verkar det inte finnas. Thomas drar ut en låda och plockar fram några ritningar och hämtar en bok ur hyllan för att visa bilder på sitt drömprojekt – en Duesenberg modell J. Utifrån dessa ritningar så är tanken att återskapa bilen. Men det är ett projekt som ligger långt fram tid tiden.
Förutom karossjobb utför de elarbeten på bilar. De åtar sig även att slutföra monteringen av en bil om någon tappat suget mitt i en renovering. Motorjobb, inredning och lackering har de samarbetspartner som får sköta.
I verkstaden arbetas det för fullt. Några ord byts mellan Thomas och hans medhjälpare. Den bakre kofångaren på den gräddvita Buicken passas med varsam hand in. Det rostfria listverket på bilen blänker bättre nu än när bilen var ny.
Det är bilar från 20- och 30-talen som han helst vill jobba med. Något som får Thomas att gå igång på samtliga cylindrar är specialbyggda bilar, och då sådana som byggts i små serier.
Att då få återskapa dessa bilar, att ersätta gammal, sönderrostad plåt med nytillverkade delar är lycka.
Thomas går i väg till en avdelning i garaget fyllt med olika maskiner där plåten kan formas som han vill.
– Man måste lyssna på plåten, säger han och drar en bit plåt genom ett engelskt hjul.
– Lyssna, säger han och ställer om trycket på hjulen som plåten ska passera igenom och ljudet förändras.
Då varje bil är som en egen individ med sin egen själ handlar mycket om att kunna köra på gehör.
Nästan automatiskt lägger Thomas handen på skärmen till en Facel Vega och känner sig för hur resultatet blivit.
– Den har vi bytt nästan halva karossen på, säger han,
Facel Vega är en franskbyggd bil där varje del har formats för hand av skickliga plåtslagare. 1964 var det slut på tillverkningen, men i Brovallen ges bilarna nytt liv. Fler Facel står på tur för att komma in och renoveras.
Verksamheten har växt fortare än han tänkt och blivit långt mycket större än vad som var tanken.
I dag är det med Thomas allt som allt nio personer, som i olika omfattning, är knutna till verkstaden.
Intresset för bilar av äldre årgång fick Thomas i tidiga år. Som femåring började han i rask takt konsumera böcker med fordonsfakta – de flesta på engelska. Som 16-åring köpte han sig sin första veteranbil – En A-ford. Kärleken till just den bilmodellen har sedan följt honom genom resten av livet.
Publicerad i Annonsbladet (Avesta/Norberg) vecka 14 2019.
