– Men jag längtar så tills det här är över, så jag kan bjuda in alla till kyrkan igen, säger hon. Eftermiddagssolen färgar himlen röd över Skedvi kyrkby. Susanne Brännhammar har precis förrättat en begravning.
– Vi tackar gud för att vi får vara 20 nu och ingen behöver komma i kläm, säger hon.
I sakristian hänger hon av sig prästdräkten och går med raska steg från kyrkan till församlingshemmet där hon har sitt kontor.
Hon tänder ljus, bjuder på termoskaffe och små chokladbitar.
– Det är fairtrade-choklad, så även om det inte smakar gott, så gör det gott, säger hon med ett leende.
Susanne Brännhammar, som också har gårdsnamnet Forshaga, är uppvuxen just på den platsen och nu har hon flyttat hem och tagit över föräldragården efter 20 år i Uppsala.
– Jag har tyckt om att bo i stan också, men nu känns det så fantastiskt att bo på landet, att bara kunna släppa ut hundarna och gå i skogen.
Som präst i Uppsala hade hon tidigare en tjänst som församlingsherde, ett chefsjobb med mer administrativa uppgifter.
– Jag saknade kontakten med människor och började fundera över om det var rätt att jobba så där mycket, berättar hon.
Men så föll allt på plats. I september började Susanne som komminister i Säterbygdens församling med placering i Stora Skedvi. Hennes man Stefan anställdes som samhällsbyggnadschef i Smedjebacken. Och de flyttade till Forshaga.
– Allt hände på sex veckor. Vi är så lyckliga, utbrister Susanne.
Hon berättar om någon som hon en gång hört säga att man ska ha ett jobb som man inte behöver ta semester från.
– Det har jag nu. Jag älskar verkligen den här församlingen och känner mig rörd över att få vara hemma. Jag kan inte tänka mig ett jobb som är bättre.
Hur har du blivit emottagen här?
– De har tagit emot mig med en öppen famn. Jag känner mig så välkommen.
Hur klarar församlingen coronapandemin?
– Jag tycker överlag vi klarar det bra. Vi har mer tid att samtala med folk, så det blir många telefonsamtal och hälsningar på julkort och så.
Hur tror du julen blir?
– Den blir nog jobbig för många. Även om man inte har många anhöriga att umgås med så kanske man i alla fall brukar gå på lucia i kyrkan, julotta eller någonting.
För att till viss del råda bot på bristen på kyrkliga möten så jobbar just nu Susanne och hennes kollegor i församlingens fyra kyrkor hårt med att spela in digitala gudstjänster, konserter och julotta.
– Vi vill att de ska kunna se det här på äldreboenden och att man kan hjälpa sina äldre släktingar att koppla upp sig på något sätt.
I den händelse att medarbetarna själva skulle bli sjuka så försöker de nu jobba snabbt och vara ute i god tid.
– Jag har skrivit sex predikningar på en vecka och i morgon ska jag spela in fyra gudstjänster, berättar Susanne.
Är det inte konstigt att göra sådant som julotta så långt i förväg?
– Nej, det går bra, ser du, för jag älskar julen, säger hon och skrattar.
Något annat som Susanne också älskar är att fläta böneflätor, en idé hon fick för några år sedan.
– Det kändes som en kallelse. Liksom man i buddismen har flaggor som fladdrar i vinden, så kan ju vi ha flätor. Så nu gör jag en fläta av garn eller mattrasor så fort jag ber för någon.
Susanne har gett bort många flätor, till exempel vid dop och bröllop, men har också åtskilliga tusen kvar själv.
– Jag hänger dem i galgar, lampskärmar och har hela tvättvindan full. Det känns att jag gör något gott och jag blir glad av det själv också.
Susanne har en dröm om att göra en fläta till var och en av alla medlemmarna i församlingen.
– Den som vill får gärna skicka en vykort så ska jag be för honom eller henne och göra en förbönsfläta, säger hon.
Inför julen hoppas Susanne nu att så många som möjligt kan ta del av Sätersbygdens alla digitala högtidsstunder.
– Den som vill kan också få en psalmbok hemskickad så att man kan delta i psalmerna. Och kom ihåg att vi aldrig är mer än ett samtal bort.
Fotnot: Gudstjänsterna och luciafirande med Luciakören läggs ut efter hand på www.svenskakyrkan.se/saterbygden och kan ses i minst en vecka.
Fakta: Forshaga Susanne Brännhammar
Bor: I Forshaga, Stora Skedvi.
Ålder: 56 år.
Familj: Maken Stefan Bosbach, sönerna Carl, 21 år, Gustaf, 19 år, och chihuahua-hundarna Boss och Syrena.
Yrke: Komminister i Säterbygdens församling.
Intressen: Att renovera gården, måla ikoner och göra böneflätor.
