ANNONS

Det blev en kyrkogårdsvandring i Stora Skedvi även i år. Eva Hyenstrand och Leif Olofsson guidade besökarna runt på kyrkogården under Historisk vecka. Deltagarna fick bland annat veta mer om prästen Elias Sandelius som förrättade nio begravningar på en och samma dag och sedan fick sjukskrivas för utmattning. “Vi har väldigt roligt när vi gör dessa vandringar”, säger Eva Hyenstrand
Foto: Pär Sönnert

Historisk vandring med pandemier och mystisk grav

STORA-SKEDVI Prästen Elias Sandelius sjukskrevs efter att ha förrättat nio begravningar på en och samma dag under Spanska sjukan. Det är bara en av historierna från kyrkogårdsvandringen.

Även i år körde Leif Olofsson och Eva Hyenstrand en kyrkogårdsvandring i Stora Skedvi.
– Vi har lärt känna varandra genom vårt historiska intresse. Jag har varit engagerad inom hembygdsföreningen i många år och även varit kommunens arkivarie. Eva har jobbat flera år inom kyrkan, berättar Leif Olofsson
– Vi har väldigt roligt ihop när vi gör detta, säger Eva Hyenstrand.

Det märks verkligen när duon tar med Annonsbladets utsände på en komprimerad variant av vandringen. Leif och Eva berättar, nästan i mun på varandra, om sjöfararen Öbergs liv, om mjölnaren som har en halv kvarnsten som gravsten och om hur kyrkan och kyrkogården har byggts ut under årens lopp.

– Om vi börjar med kyrkan så var den vit från början, men när man slog av putsen på 1920-talet så blev den så här. Det gör att den ser äldre ut. Kyrkan har byggts ut i omgångar och tornet kom på plats 1735. Soldater från socknen hjälpte till att få klockorna på plats. Antingen så byggdes kyrkan på 1200-talet eller på 1400-talet, då den i så fall ersatte en gammal träkyrka på platsen, berättar Eva Hyenstrand.

– Förr köpte de som hade råd en gravplats inne i kyrkan, så kallade gravhällar. Men det blev inte så uppskattat när det började lukta illa i kyrkan. Då började man även att begrava de förmögna människorna utomhus, där “vanligt folk” sedan länge hade begravts. Det var högst status att begravas nära kyrkan, allra helst nära koret i österläge. Det fanns 23 gravhällar inne i kyrkan och sju av dem finns kvar ännu, berättar Leif Olofsson.

Duon har gjort kyrkogårdsvandringarna i flera år, under Historisk vecka, med olika teman varje gång. I år blev temat, lite passande, pandemier. Detta då det finns ett helt “varv” på kyrkogården där det begravdes människor som dog i Spanska sjukan, för 100 år sedan.

– Det kallar för “Spanska varvet”. De som dog av Spanska sjukan, mellan 1918 och 1920, begravdes här, omlott varv på varv, och det har inte begravts fler människor i det här varvet efter det. Hösten 1918 kom Spanskan till Skedvi, det var gruvarbetare som tog med sig sjukdomen hit. De kom för att jobba i gruvorna som hade återöppnats. I början var det svårt att diagnostisera sjukdomen, man trodde att folk dog i lunginflammation eller lungsot, säger Leif Olofsson.

– Det dog fler människor i Spanska sjukan än under första och andra världskriget sammanlagt. Sjukdomen spreds från fåglar via grisar och till människor. Det var unga och friska människor som dog i den här sjukdomen, säger Eva Hyenstrand.

Omkring 34 000 människor dog av Spanska sjukan i Sverige. Ett 70-tal av dem bodde i Skedvi.
– Alla kommuner fick göra som de ville för att hantera den här sjukdomen. Det fanns ingen Tegnell på den tiden. Här i Skedvi hölls nio begravningar efter varandra på en och samma dag. Prästen, 80-årige Elias Sandelius, blev så utarbetad att han blev sjukskriven i 1,5 månad efteråt för att vila upp sig. Sedan kom han tillbaka och blev faktiskt landet äldste yrkesverksamme präst, berättar Eva Hyenstrand.

I samband med Spanska sjukan utökades även kyrkogården.
– Det var redan planerat, men när sjukdomen kom så blev det akut att få fram fler gravar. Det var slut på gravplatser närmast kyrkan, säger Eva Hyenstrand.
– Arkitekten Lars Israel Wahlman, från Hedemora, ritade upp den nya delen av kyrkogården 1917-20, mitt under brinnande pandemi. Wahlman tänkte sig den nya delen som ett italienskt landskap. Han ritade även gravkapellet här intill, berättar Leif Olofsson.

 

Vem är Anna som vilar här? Det vill gärna Leif Olofsson och Eva Hyenstrand få reda på. “Om någon läsare vet mer om den här graven så får de jättegärna höra av sig”, säger Eva Hyenstrand.

 

Duon vill passa på att fråga Annonsbladets läsare om någon av dem vet historien bakom den blygsamma graven som är märkt med ett träkors och ett lock med texten “Anna”, rätt nära gravkapellet.
– Det är ett träkors och så ett lock från en målarburk som det står “Anna” på. Inget mer. Vi har gått igenom kyrkböckerna och lyckats identifiera de allra flesta som har begravts här och som heter Anna och tror att vi har kommit ner till fyra namn som vi ännu inte har identifierat. Om någon läser detta och vet mer om Anna så får man gärna hör av sig, så kan vi hålla en vandring där vi berättar om henne, säger Eva Hyenstrand.

– Sett till gravarna intill Annas grav så bör hon ha begravts sent 1920-tal eller i början av 1930-talet. Korset var högre från början men började ruttna nedifrån, så det har kortats ned något, säger Leif Olofsson.

Fakta: Spanska sjukan
Leif Olofsson berättar om hur Spanska sjukan fick sitt namn:
“Många tror ju att den heter så för att sjukdomen uppkom i Spanien, men det är fel.
Spanska sjukan spreds bland soldaterna under första världskriget.
Uppgifterna om sjukdomen censurerades dock av många länder som hellre skrev om framgångarna i kriget.
Det var bara Spanien, som var ett fritt land på den här tiden, som rapporterade om sjukdomen och hur den spred sig bland soldaterna.
Och då nyheten kom från Spanien så fick sjukdomen namnen Spanska sjukan”.

 

Artikeln publicerades i Annonsbladet Dalarna (Hedemora/Säter) nr 35, 2020.

Dela på facebook
Facebook

ANNONS

Reporter

ANNONS

ANNONS