The Hymans är nu inbegripna med finputsning av materialet på en studioplatta som är den första på mycket länge. Sångaren Micke Bergman bär en känsla av att det rykande färska vaxet ska osa såväl gammalt som nytt, och att hela kalaset klätts i en tämligen maffig ljudkostym signerad studioräven och Charta 77-bekante Per Granberg.
Foto: Oskar Wanke

Hetluften hägrar för The Hymans i höst

DALARNA 1, 2, 3, 4 – en livsstil, ett stridsrop, en inräkning. Och en nedräkning. Melodimästarna i The Hymans ruvar på purfärska dåd. Gubbarna är tillbaka i stan.

– Vi har varit djävulskt lata i 20 år, men det vi gör nu kan bli riktigt bra, frestar vokalisten Micke Bergman.

De är ett kärt omhuldat band som i det närmaste blivit ett begrepp i den melodistarka punkrockscen till vilken Ramones redan 1974 etsade grundplåten.
The Hymans har förutom några samlingsplattor och medverkan på tributskivor inte varit särdeles albumaktuella, som Micke klargör ovan.

Men nu händer det grejer.
Kvartetten har ny platta i giftig ljudskrud. Här frodas vital vetskap om hur melodikrokar vässas vassast.
Micke Bergman gläntar också på dörren till nya tonala tider, om än marginella sådana (“vi kan inte göra annat än låta som just The Hymans”, som sångaren åskådliggör combons gemensamma sinnelag.
– Göran har varit med i bandet rätt länge, men det här är hans första riktiga studioplatta med oss, förklarar Micke.
– Har länge velat ha en Johnny Thunders-gitarrist i bandet, och nu har vi det. Twangsolon och snäppet lugnare skapelser samsas med riktiga pisksnärtar, och melodierna är alltid i framkant, utvecklar han.

Den soniska salva som förevigats under försyn av kamraten, ljudmaestron, Charta 77-sångaren och Birdnest Records-grundaren Per Granberg är fördelad på elva kompositioner. Vilka som hamnar på plattan är ej spikat, men dessa planeras portioneras ut på Spotify och andra streamingtjänster en i taget.

Vilket även krattar manegen för en helfigursbravad.
– Japp, vi kommer att släppa en LP via Birdnest och förhoppningen är att det kan ske i höst, avslöjar Micke Bergman, som nyligen lade den förmodat sista handen vid leadsången och upplyser att skivan nu ska föräras slutliga pålägg, finjusteras och “ligga till sig lite” innan den görs redo för detonation.

Dessutom frigörs snart 1993 års “Hymanity” på vinyl och förhoppningsvis även “Hymiliation” (1995). På dessa plattor och flertalet andra av bandets utgåvor återfinns tidigare medlemmen Bennie “Bempa” Fors (Omnizide, ex- Dark Funeral) vid gitarriggen.
Stundande fullängdare är den första på mycket länge och torde av fans vara efterlängtad.
En känsla som delas även av Micke, nämnde gitarristen Göran Nordgren, basisten Kent Granlund samt batteristen Mats Karlsson.
– Vi har lirat live lite då och då under i stort sett alla år, men inte spelat in på väldigt länge. Till sist känns det nästan som att köra covers på sig själv, skrockar Micke.
– Jag sade väl lite som så att “om vi inte gör något nytt snart, så kanske vi borde lägga ned”.

Att kvartetten nu sparkar i gång 20-talet med nybakad platta och en aura av genuinitet cementerar veteranernas vägval.
The Hymans – vars allra första upplaga gjorde premiärgig 1984 på Prästafestivalen i Smedjebacken under namnet Svart September – gräver där de står.

Men kastar nyfikna blickar mot en punkhimmel som minner om dåtidens rullbandspelare, livsrutin i känslobarometerns alla väderstreck och som samtidigt doppar gåspennan i bläck att skriva nästa kapitel med.
– Vi har varit djävulskt lata i 20 år, men det vi gör nu kan bli riktigt bra, framhåller en strupstretchare som ägnar semestern till att bygga sommarstuga och bastu.

Låter som ett digert projekt. Hur går det?
– Det är ett rent helvete, men brukar bli rätt bra till sist. Ungefär som att skriva låtar till The Hymans, skrattar Micke Bergman.

 

The Hymans – diskografi
“The Hymans” (kassett, 1989)
“Hymanity” (album, 1993)
“Hymiliation” (album, 1995)
“The chairman of the bored” (minialbum, 1998)
“3” (singel, 1994)
“Hyman Rights” (10″, 1996)
“The Hymans vs. The Demonics” (splitsingel, 2000)
“A great nite for a burglary/Carbona not glue” (singel, 2000)
“I don’t need anybody like you” (7″, 2000)
“Rocker” (7″, 2000)
“A Hyman world” (samlingsalbum, 1998)
“Erare hymanum est” (samlingsalbum, 2002)
“Leave Home: A Norwegian tribute to The Ramones” (samlingsalbum, 2005)
(Källa: discogs.com).
Kuriosa: Ramones basist, Dee Dee Ramone (1951-2002), ska via skivbolaget Birdnest låtit meddela att “Hymiliation” var bland det bästa han hört. Samt att om någon gav plattan till övriga Ramones-medlemmar så skulle han bli av med jobbet som låtskrivare. Dee Dee omnämnde även The Hymans i memoarerna “Legend of a rock star”.
(Källa: Wikipedia).

[YouPlayPlaylistPlayer video="2847" floating="3" ap mute pl=764 nt=10]
Facebook

Populärt på webben

Läs senaste numret av Lokalt i !

Artiklarna i E-tidningarna går även att lyssna på!

ANNONS