ANNONS

Broder Henrik Rapp är aktuell med nya singeln “Riksväg 69 revisited”. Som låter ett medryckande fundament utgöra grundplåt för flera dimensioner Bjursås.
Foto: Niklas Porter

Helhjärtad Broder Henrik Rapp hittar hem från hem

BJURSÅS/STOCKHOLM. En Bjursbördig broder bygger nu broar, skapar fritt flyt mellan det förflutna och framtid. Henrik Rapp hittar hem från hem. Sommarsingeln “Riksväg 69 revisited” låter hjärtat vara med hela vägen. – Kan få en sådan kick av att känna tåget rulla in i Falun, och samma när jag återvänder till Stockholm. Jag har två hem, berättar Broder Henrik Rapp.

Livets stig är en märklig distans i smått och stort.
Där stegen styrs i olika grader av medvetna mål kontra spontana infall.
Vissa stråk är hårt upptrampade, andra uppvisar mer sporadiska eskapader.
Stiltje möter styv kuling i ett hav av känslor, där saker och ting klarnar över tid.
Man måste måhända kliva ut för att kunna kika in.
Henrik Rapp ser uppväxtens Bjursås genom ett filter av flyktplaner som blev av, och en livslinje som nu knyts ihop.
– När jag var yngre kände jag ofta en antydan av att inte höra hemma i min barndoms trakter. Hyste en längtan att komma i väg därifrån.
– Hade absolut ingen dålig barndom, men jag tyckte mig inte riktigt passa in, som att jag var lite på fel plats.
Efter barndom och ungdom i Bjurs samt en kortare sejour i Falun, bor nu Henrik sedan fyra år tillbaka i Stockholm.
Ett geografiskt genidrag med rentav livsomvälvande effekt.
– Ett av de bästa beslut jag någonsin fattat. I dag tycker jag väldigt mycket om att komma tillbaka till Bjursås. Jag behövde flytta därifrån för att förstå det där, betydelsen blir tydligare när man kan ställa sig lite utanför det hela, förklarar han.

Vilket ger vid hand att den i melodiernas värld väl bevandrade 29-åringen kan känna den basala tryggheten i att beträda hallmattan hemma i Stockholm, likväl som att omfamna ursprungsmiljön i Falu kommuns nordvästra omgivningar.
Han målar en i varma kulörer framställd emotionell fas vars faktum blir som allra mest uppenbar på resande fot.
Mellan två husknutar som förenar livets forum för 023 med 08 när han ett par gånger i månaden hälsar på i Bjurs.
– Det här steget var extremt viktigt för mig för att skapa lite distans. Kan få en sådan kick av att känna tåget rulla in i Falun, och samma när jag återvänder till Stockholm.
– Jag har två hem, konstaterar Broder Henrik Rapp.
Om det stora i det lilla, att landa rätt genom att kasta sig ut, att låta borta bli hemma och tvärtom plus lite till, sjunger Broder Henrik i färska singelspåret “Riksväg 69 revisited” (Dalapop).

Det asfalterade blodomlopp som framlever sin 12,2 mil långa tillvaro under tilltalet “69” passerar bland annat Bjursås innan punkt sätts i Rättvik.
Vägen har av förklarliga skäl en symbolik som i Henrik Rapps värld är synnerligen upphöjd till två.
Minnen och mål i solstänkt växlande molnighet som springer mot ljusets horisont i en delvis ny ljudskrud.
Som ser Broder Henrik Rapp lyfta blicken mot ett aningen mer anglosaxiskt tonspråk.
– Har likt förra plattan spelat in med Ola Gustafsson och Andreas Dahlbäck, men den här är lite annorlunda, lite mer producerad.
– Förra studiovändan var det mer utpräglat bandtänk. Jag har även försökt få bort delar av den här klassiska svenska prägeln, det lite Winnerbäckska, som jag också tycker mycket om men nu vill utveckla och ta till andra platser.
Han hänvisar till brittiskt gnistrande ljudkällor som exempelvis The Strokes, och nickar instämmande inför artikelförfattarens upplevda bris av The Cure och “Friday I’m in love”.
– Gillar sökandet efter ett eget sound, och jag har fått oerhört fina komplimanger av folk som tycker att jag har en egen röst. Sådant stärker en.

Rapp placerar textförfattandet på framskjuten position i sitt musikantskap. Innehåll, historieberättande och känslokapital är av yttersta vikt.
Så också hur detta innehåll förmedlas.
Här eftersöker sångaren och gitarristen en vitalitet som bottnar i såväl det stilfulla som ett tilltalande smygmögel.
Han guidar i en eftersträvansvärd balansakt.
– Har alltid varit intresserad av det här i att låta något ganska fult kontrastera det vackra. Lägger gärna in något småfult eller konstigt kreativt grepp för att skapa friktion.
– Jag behöver hitta på sådant för att göra det mer intressant, säger Henrik och inflikar Lana del Rey och Billie Eilish som på slutet frekvent avlyssnade aktörer i det soniska gebitet.
När Annonsbladet på frigörelsedagen för “Riksväg 69 revisited” lånar den broderliga stämman för en avstämning råder lugna puckar i Stockholmslyan.
– Jag går runt lite här hemma, i bakgrunden har jag en gammal repris av “Malou efter tio”, skrattar Henrik.

Och fortsätter mot väntande äventyr:
– Senare under dagen blir det en mindre sittning för att uppmärksamma singelreleasen. Det är på sätt och vis viktigt att fira lite, och det fungerar även som ett litet bokslut. “Nu har vi gjort den här grejen, nu går vi vidare”, redogör han och i kikarsiktet trivs bland mycket annat nästa fullängdsalbum som landar i mars 2022 och givetvis innehåller formstarka “Riksväg 69 revisited”.
Du ger intryck av att vara tämligen tillfreds. Är du på en bra plats i livet?
– Ja, jag tycker på ett sätt att jag är exakt där jag vill vara. Inte minst boendemässigt. Det är stort för mig att jag tog mig någon annanstans, vilket på samma gång innebär att jag aldrig känt mig så hemma även i Bjursås som jag gör nu.

Dela på facebook
Facebook

ANNONS

Reporter

ANNONS

ANNONS